I stormens öga..

Mycket har det gått att läsa och se om den senaste stormen, bor ju på ett ställe där stormar tillhör vanligheten, öppet landskap, öppet hav, är anledning till att det blåser ofta, men den här stormen blev inte så hård just här. För ett par år sedan var vi barnvakt i Malmö och varningar hade utfärdats och då vi tog bussen hem knakade det i bussen och det kändes som om den kunde välta, det var nästan omöjligt att promenera hem från stationen, två steg fram och ett tillbaka och det var faktiskt svårt att andas då det var orkanvindar.

Alla minns väl Gudrun då skogen i stora delar låg som plockepinn, jag åkte tåg genom Småland som drabbades så hårt, det var kilometer efter kilometer med travar av stockar, vilken katastrof för skogsägarna.

Minns att jag gick ut på trappan i Ronneby, vi hade skogstomt då och det var ett starkt tjutande ljud i luften och det knakade överallt av träd som knäcktes, mest tallar, men dom gamla ekarna och bokarna stod pall.

Men en större katastrof hände på förskolan då ett av våra barn förlorade sin pappa som var skogsarbetare och röjde upp efter stormen. Det var oerhört sorgligt att två barn förlorade sin pappa. En underbar man som aldrig hade någon brådska då han skulle hämta på förskolan, han slog sig ned och spred en frisk doft av skog omkring sig, pratade med alla barn och fröknar. Så mycket hans son kunde om djur och natur eftersom dom var mycket ute i naturen och kunde mycket.

Det var svårt att veta hur vi skulle hantera den första svåra tiden, men att ge honom en fristad som var precis som vanligt kändes viktigt eftersom han varje dag hemma blev påmind om vad som hänt. Bara om han själv tog upp det till diskussion pratde vi om det, vi märkte att han fick bearbeta det svåra hemma.

Det är ju en del av arbetet och livet att också klara av svåra saker i synnerhet när man arbetar med människor.

Ett år hade vi en svårt sjuk flicka i vår barngrupp, en obotlig muskelsjukdom som bara går utför hela tiden, hon var så glad över att vara på förskolan fast hon inte kunde göra något som dom andra barnen gjorde, men bara att få vara med i gemenskapen gjorde henne nöjd.

Såg att hon började bli så dålig att slutet inte var långt borta, hade ju tidigare arbetat inom barnsjukvården och sett många svårt sjuka. Hon satt i sin permobil, men orkade bara lyfta huvudet korta stunder, enda hon kunde röra var högerhanden hon styrde permobilen med, hennes kropp armar och ben var som pinnar helt utan muskler.

På skolavslutningsdagen brukade vi också fira, duka långbord i vår underbara trädgård, vi hade tagit ner vår gröna miljöflagga och hissat den svenska, dukat och nu väntade vi bara på att den här flickan skulle komma…

Telefonen ringer, jag svarar och det är sjukhusprästen från Karlskrona som berättar att flickan dött i sömnen hemma hos sin pappa intill honom. Trots att jag visste att slutet var nära blev det lite av en chock, min första tanke var, vad gör jag nu? Barnen sitter ute och väntar på att få hugga in på glassen.

Valde att ta in alla barnen, vi satte oss i en ring på golvet och jag berättade helt rakt upp och ner om det jag fått höra, alla visste ju om hur sjuk hon var, en del grät och behövde tröstas, andra satt helt tysta. Pratade om henne och sedan gick vi ut i försommaren halade flaggan till halvstång, visste inte ens om det var praxis att göra det så snart, men det brydde jag mig inte om, sen åt barnen halvsmält glass under tystnad.

Det här fick vi prata ofta om , mycket undringar om vad som händer efter döden, läste många böcker om döden,talade om att en del tror på himmelriket och andra på att man återuppstår  som någon annan, det tyckte barnen var konstigt, givetvis frågade dom mej vad jag troddde, eftersom jag är atetist talade jag om som det var, men sa att inte en enda människa vet och det svaret nöjde dom sig med.

Vi hade ett gravfält från vikingatiden i närheten där barnen älskade att klättra och balansera och höra lite om vikingatiden. På vägen dit passerade vi kykogården där flickan hade sin grav, barnen ville alltid att vi skulle gå in och säga hej, ibland hade vi med en liten blombukett eller ett knippe vackra höstlöv. Gravstenen var graverad med hennes handavtryck och en sol hon gjort med darrig hand. En gång kom en fin fjäril och satte sig på stenen och genast började barnen undra om flickan skickat den för att säga hej.

Sen kom nya barn till förskolan och nya möten….

Annonser

Gott Nytt År!!!

Va fort 2018 gått, tycker det va helt nyligen jag stod på gården och tittade på fyrvekeriet!

Brukar sammanfatta året som gått, men i år känns det som ett riktigt skitår då menar jag inte privat utan generellt.

Ska därför försöka hitta några positiva händelser i allt det mörka. Högsta valdeltagandet på 30 år, demokratin lever trots att vi inte fått någon regering.

P piller för män, inte en dag för tidigt, dags för män att ta ett större ansvar.

Det dör inte så många i krig längre, vi är på rätt väg får vi hoppas..

De ju nästan en sensation att Nordkoreas diktator och Sydkoreas president träffatts flera gånger.

Sen den lyckliga utgången med dom 12 pojkar och deras ledare räddades i sista minuten efter att ha suttit instängda i en grotta i Thailand i 18 dagar, tyvärr fick en av dom modiga livräddarna betala med sitt liv..

Färre flickor som könsstympas, största minskningen i Östafrika.

Flera framsteg inom cancerforskning , med robotar som placeras i människkroppen och hindrar tumörer att växa och målsökande medicin som bara angriper cancerceller, fick ju också Nobelpris.

Sen va de ju den här  ” mee too ” rörelsen som fick en enorm genomslagskraft i ett stort antal länder, i synnerhet i Sverige, kvinnorna steppade upp och talade om att dom inte accepterar att bli utnyttjade, kränkta på sina arbetsplatser och i livet i synnerhet, massor med berättelser som faktiskt var hårresande, hade nog kunnat bidra med ett antal, men dom har jag lagt bakom mig.. kan också tycka det blev ett stort mediadrev på män som inte gjort något som skulle ge dom den stora publicet, som faktiskt drev en person till att ta sitt liv, kanske lite mer eftertanke inte skulle skadat?

Tänk om vi lite oftare fick ta del av positiva nyheter som faktiskt också händer   hela tiden, tror faktiskt vi skulle må bättre då!

Nu går vi in i ett nytt år med nya möjligheter…

 

Klotet…

Fokuseringen på vårt arma klot har verkligen varit stor med all rätt för moder jord mår dåligt helt klart. Det är väl bara politikerna som är ganska lågmälda, varför?

Det är ju ett gigantiskt globalt problem, överbefolkningen i så stora delar av världen bidrar givetvis, men vi får nog tacka vår lyckliga stjäna att dom inte har råd att konsumera son vi gör, här i landet ,tror vi att vi har 4 jordklot…

Ständigt dåligt samvete tror jag många har, inkusive mig själv! Först det som funkar bra, sopsortering, ” joddlaren” har också blivit en skräppolis, vi har ju kärl för trädgårdsavfall under säsong, burkar som ger pant, kommer en idrottsförening och tar hand om, tidningar, kartong och Wellpapp, metall, plast husällssopor, komposterbart, färgat glas, ofärgat glas och batterier. Det som är kvar miljöfarligt avfall får vi köra till tippen där det tas omhand eller till en bil som kommer till torget ett par gånger om året. Sammanfattningsvis kan jag säga att det blir så mycket plast…

Att skippa bilkörning går alldeles utmärkt när man bor i en stad med bra kommunikationer, kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger bilen rullar per år, det har gått så långt att jag känner mig osäker på att ge mig ut i trafiken trots att jag vet att det är som att cykla, det finns i ryyggmärgen. Lite onödigt at betala försäkring, skatt och besiktning för en bil som bara står i garaget! Den hade varit perfekt att ha i Finland på sommaren, men som jag lärt känna mitt östra grannland ä byråkratin större än i mitt västra.

Det finns så många som bara slänger sitt skräp rakt ut genom bilfönstret när dom ätit sin snabbmat, där är jag lite feg, går inte fram och säger till, men ser jag barn göra likadant, tar jag ett snack, kanske inte så konstigt eftersom jag arbetat på en miljöcertifierad förskola då var jag ett proffs på att vara miljövänlig, läste på och föregick med gott exempel, vi fick också kommunens miljöpris för vårt arbete. Så förhoppningsvis har jag sått några frön…

Men, men så är det min akilleshäl, älskar att resa! Helst då till varmare platser på vinterhalvåret, har väl varit i så där 35-40 länder under dom senaste 50 åren! Många av dom resorna har gett oförglömliga upplevelser, att snorkla på Maldiverna och se den mångfald av koraller och fiskar i verkligheten  var en otrolig upplevelse och därför dubbelt så sorgligt att detta paradis kanske är på väg att försvinna..

Har så klart funderat på om det går att åka tåg istället men trots att jag numera har all tid i världen så fungerar tågtrafiken uruselt, många byten och långa väntetider, hade gärna åkt tåg som är så mycket bekvämare.

Hur mycket flyger jag då? Då jag arbetade blev det nog 1-2 resor per år ibland till andra sidan jordklotet Bali, Indien, Barbados, Thailand, Sri Lanka, Brasilien och flera afrikanska länder. Har nu valt bort dom långa resorna och håller mig på en Europeiska kontinenten, nä då känner mig inte ett dugg stolt över det men dom här glädjämnen  i livet är nog svår att ge upp..

Samtidigt är det så att dom som verkligen borde tänka på sitt flygande är idrottsmän på elitnivå, politiker, artister,affärsmän och andra höjdare, såg en liten notis att Blondinbella ( bloggare) flyger 100 dagar per år!!

Tänkte också på att köra bil 60 mil till Stockholm och sen färja över till Finland yttrligare 8 mil med bil, kanske mer miljöänligt?? Men resten av passagerarna då kanske 100 stycken, hur mycket blir det sammanlagt?

Hm, nu försöker jag bortförklara mina flygresor, nej inte alls är medveten, men det är en förvirrrad värld, i veckan fick vi höra att ekologiska produkter inte alls är bättre på grund av att dom ger sämre skördar och skog behöver avverkas för att odla mer, nja knappast på våra breddgrader där massor av åkermark ligger i träda. Hur kommer det sig att Island som överhuvudtaget inte har träd ligger på topp i miljörankning? Vulkanutbrott som spytt ut gifter, ni minns väl Surtsej? Island har ju inte så många människor som ställer till det och dessuom sprutar det ut varmt vatten från jordens inre..

Suck, inte blir det bättre av att bara rada upp alla funderingr, men kanske för en stund ..

 

Äkta och oäkta.

Gillar dokumentärer som handlar om vanliga och för den delen ovanliga människor. Men inte dom som hanlar om kändisar som Whalgrens, Bagge, Lailaland eller Parneviks.

Nej dom jag gillar handlar om människor som du och jag, men som gjort något utöver det vanliga. Som ” Hästmannen” som älskade sina hästar och kämpade i det sista för att få behålla dom och sin skog som han vårdade och kämpade med. Till slut tog krafterna slut och han tvingades ge upp, det var otroligt sorgligt när en stor skogsmaskin brakade in i den fina skogen och han såg alla sår den lämnade i skogen och hans älskade hästar hämtades av en stor bil.

Eller jag tror den hette ” Kokvinnorna” helt sönderbrutna av hårt arbete, ena kvinnan var som en fällkniv helt obegripligt att hon överhuvudtaget kunde leva på det viset, dom skötte sina kor, pratade med dom och klappade om dom.

Eller dom två bröderna långt inne i mörkaste Småland,dom levde som man gjorde för kanske 100 år sedan, gjorde sina borstar och tappade björkarna på sav som dom drack, dom verkade så nöjda med sina liv”

Eller Dagny nu 106 år som verkligen lever livet ” man får inte gamla till sig” säger Dagny i dokumentären. Inte gör hon det, reste till Ungern då hon fyllde 106 har filmat,samt givit ut en självbiografi, ja sen bloggar hon varenda dag.

Den senaste dokumentären var av helt annan art, en fotograf som bestämde sig för att bli hemlös mitt i den kallaste vintern i Stockholm och skildra livet och personerna han mötte. Utan ett öre på fickan skulle han vara hemlös i 36 dagar, kunde inte nöja mig med att se bara första delen utan såg 4 till på SVT play det blev en lååång kväll. Vill inte berätta så mycket eftersom den går just nu på SVT, vill ju inte förstöra för er som tänkt se den. Säger bara att om hemlösa har ett helvete i synnerhet på vintern, det fotografen tyckte var det värsta var att det inte gick att sova mer än ett par timmar per natt. Så många månniskoöden det finns där ute i hemlösheten ,Många är ju missbrukare av olika substanser men är ändå väldigt mån om sina vänner i samma sits.

Jag kände då jag kröp ner i sängen  att jag är så lyckligt lottad, behöver inte jaga sovplats varenda dag, inte frysa eller bekymra mig om jag skall få nåt i magen, ha en toalett och kunna duscha, ni som också är intresserade av dokumentärer, se den…

Hur mår våra barn?

Det kommer hela tiden rapporter om hur den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar, det känns verkligen i hjärteroten  hos mej som ägnat hela arbetslivet tillsammans med barn, svårt sjuka och väldigt friska också.

Varför mår barn och unga så dåligt i ett av världens rikaste länder? Helt klart spelar välståndet ingen roll alls i det sammanhanget. Det känns som barn i slumområden och verkligen fattiga länder har större framtidstro och vet vad dom önskar av framtiden.

Skolan verkar vara en plats som gör barn stressade och sjuka i synnerhet för dom barn med höga krav på sig själva och också kanske höga förväntningar hemifrån.

Att hantera sociala medier och kunna selektera borde ingå i skolarbetet tidigt, det är ju förödande att bli utsatt för hat och mobbing om man befinner sig i en sårbar situation.

Tekniken har ju en enorm kraft och är ju en fantasisk möjlighet men tyvärr också en begränsning för de barn som inte har tillgång eller kan få den hjälp och stöd som behövs, nu tror jag dom allra flesta har tillgång till tekniken i alla fall i skolan.

Sen är det ju det här med att ständigt matas med negativa nyheter och verkligen skrämmande framtidsscenarier.

Tittar numera alltid på Nyhetsmorgon och för två dar sen försökte jag tänka mig in i hur ett barn reagerar över nyheter, under en och samma sändning fick vi reda på att ett flygplan störtat med 150 döda och man visade vrakdelar och liksäckar. Man visade också en tillbakablick från discoteksbranden i Göteborg, där överlevande fick berätta sina fruktansvärda minnen, det var ju bara väldigt unga som dog i lågorna.

Man fortsätter med att tala om att utrotningen av världens ryggradsdjur går i en fart som kanske leder till att hela mänskligheten går under. Som en extra knorr kändes det berättar man om journalisten som blev dödad i saudiarbien på en ambassad troligen blivit styckad inne på ambassaden.

Nej tänkte jag, det här borde inte få sändas, barn ska vara skyddade från allt fruktansvärt som händer, naivt kanske, men jag minns mej själv i 10 års åldern som fick se några bilder av miljöförstörelsen i världen och en analys om vart den skulle leda. Det här är 60 år sedan, men minns mycket väl min rädsla över vad som skulle kunna hända med vår jord och ändå så levde jag i en ankdamm verkligen inte utsatt.

Barn har ju fortfarande en hjärna under utveckling och har inte förmåga att dra slutsatser, reflektera och se kritskt. Många blir ju bombarderade vi smartphones och andra medier.

Vet inte men har en känsla av att föräldrar inte hinner med attt prata med sina barn i den utsträckning som skulle behövas.

Tänk om barn bara behövde bry sig om att leva, leka och slippa bekymra sig över sakernas tillstånd i vår något kaotiska värld.

Ruffel och båg..

Det är ingen bra samhällsutveckling vi har just nu, det fifflas överallt! Själv svarar jag inte i telefonen om det är främmnde telefonnummer, det är ju nästan garanterat någon som vill locka på mig något som jag inte vill ha, dom är ettriga och påträngande.

En gång svarade jag då jag samtidigt gjorde ett annat ärende och  det slutade med att jag gick med på att ta emot ett provpaket med nån form av kosttillskott, då paketet kom visade det sig att det också var en svindyr månadsprenumeration på dessa piller. Skickade tillbaka försändelsen med ett tillägg, att jag kontaktar ARN om dom hör av sig igen. Har prövat att anmäla mig till NIX, hjälpte det, nix.

Kommer ofta e mail från ex Din Bank och det är ju många som i god tro lämnar sina koder oh  får sina konton länsade.Fick ett mail för ett par dagar sen, i det stod att ett paket som väger över 10 kg är på väg till mej, du har vunnit en TV apparat för att du deltagit i en enkätundersökning. Har deltagit i ett par undersökningar men har inget minne av några priser! Jag skulle bara fylla i min adress och vilken storlek på TV apparaten jag ville ha. Vet inte om det var falskt eller sant, men såg framför mej hur jag plötsligt står med en TV som jag sen tvingas köpa, allt bök med att få rätt, så jag bara raderade , dessutom har vi 2 fungerande apparater.

Det har varnats att ditt kontokort kan bli scannat igenom din väska utan att du har någon aning! Så nu har jag ett kort intill mitt konntokort som ” blurrar” uppgifterna, finns på Claes Ohlsson.

Tycker att det är tråkigt att misstro och behöva vara på sin vakt i sin egen hemmamiljö där man borde känna sig säker och trygg.

Sen tor jag media spär på det här, varenda dag står det något nytt hårresande, igår på expressens löp, moblt bank id kapas och du kan inget göra, shit jag som precis skaffat ett, köpte tidningen och läste artikeln,så var det ju bara att man absolut inte skall lämna ut koden, ja det är också ett sätt att luras,jag köpte en blaska.

Idag fick vi en lokal tidning gratis och i gårkväll blev en 18 årig flicka indragen i en bil  och dom tvingade henne efter att dom satt in över 100 000 kr på hennes kort, för att sen tvinga henne att göra uttag i hela Skåne alltså penningtvätt, men även Nordea ägnar sig åt smutsigt byke.

Kan fortsätta länge än men det blir ju liite deppigt, jag har ingen aning om hur man vända det här till det bättre…

Monte Negro..

Nu har vi varit här några dagar, underbart skönt klimat, helt omgivna av berg på alla håll. vi brukar alltid bo på billiga trestjärniga hotell men nu har vi en extra stjärna, ja hur märks det då? Jo lite mer av allt kan man säga, handdukarna byts varje dag, helt onödigt, det finns badrockar och tofflor och massor av små bra att ha grejer.

Sen är ju utbudet på mat helt sanslöst, buffebordet är enormt, likaså vid frukosten, tack och lov bokade vi halvpension kan lugnt säga att det är överflöd…

Hotellet franskägt så här är många fransmän, mycket kindpussande med andra ord återkommer med mera info…

Nattliga funderingar..

Fyllde i en valkompass före valet, där fanns massor av olika frågeställningar av olika art. Det gälllde att tänka till i vissa frågeställningar! En fråga som satte mina små grå i arbete var, ” tycker du att böneutrop från minareter skall tillåtas i vårt land”?

Min första tanke var, religionsfrihet har vi, så klart vi ska tillåta det. Men så tänkte jag en gång till, är ateist, tycker dom flesta religioner bara ställer till en massa elände. Det som är aktuellt nu är ju radikala islamister som i religionens namn gör terrorbrott. Men också helt nyligen katolska präster som utnyttjat massor av barn i sexuellt syfte. Eller folkgrupper som förföljs och tvingas fly på grund av sin religion.

Men tillbaka till böneutrop! Nu för tiden är det ju inte någon snubbe som springer upp i minareten och mässar ut sitt bönerop, nej det är ett inspelat budskap som via högtalare sprids med jämna mellanrum mellan solens uppgång och nedgång. Har varit i många muslimska länder och då hör man alltid böneutropen från många minareter.

Nej, jag vill inte ha det här dagligen, moskeer helt ok, så klart ska folk kunna tillämpa sin tro på en gemensam plats.

Bor bara 100 m från en kyrka och räknade ut att kyrkklockan ringer 180 ggr varje dygn och dessutom själaringning klockan 11på fm, samt vid begravningar och bröllop då dom stora klockorna dånar ordentligt. Störande? Var lite rädd för att jag skulle vakna varje halvtimme om natten, eftersom vi sover med öppet fönster. Men vande mig snabbt vid ringandet, men härom natten fick klockorna spader och ringde i ett kör och vid 5 tiden på morgonen satte dom stora klockorna också igång, så det var störande,

Också själaringningen eftersom den pågår en lång stund  och då kan vi knappt höra vad vi pratar om då vi är utomhus.

Så länge man inte försöker pracka på andra människor ens religion tycker jag det är helt problemfritt.

Vad jag också tänkte på i natt när jag låg vaken var, vad är det för något med hår och huvudbonader i olika religioner som är så farligt/ viktigt? Muslimska kvinnor ska inte visa sitt hår. Judiska män bär kippa, eller dom ultrortodoxa som har skruvlockar och bär hatt och kvinnorna rakar sina huvuden och bär peruk. Buddistmunkar rakar sina huvuden. Shiker bär turban och har för mig att dom inte klipper håret. Sen har vi ju påven och hans kardinaler som har kalott eller mitra för påven.Men tydligen är det här med hår och huvudbonader inte lika kinkigt hos protestanter?

Ja såna konstiga saker kan sysselsätt mig under småtimmarna, hade hellre sovit förstås.

Språk!!

Har alltid varit intresserad av språk, däremot är siffror för mig helt ointressanta och nästan lite ångestladdade för minns dom otroligt erbarmerligt tråkiga mattelektionerna, eller som det hette då räkning.

I Sverige finns det 5 minoritetsspråk finska, samiska, mäenkieli, jiddisch, romska, vad innebär då ett minoritetsspråk? Det skall ha talats minst 100 år i Sverige. Då har man rätt att använda det i förskolan eller när man ringer Försäkringskassan.

Men betänk att det finns ca 200 språk här i landet!! Det är hisnande, alltså vilken rikedom, men kanske också en barriär som för mig verkar nästan omöjlig att bestiga. Kan inte ens tänka mig hur svårt det måste vara att komma till det här landet med ett helt annat skriftspråk, att få en vardag att fungera och skaffa sig ett liv, kunna  förstå vardagen runt en, en helt ny kultur dessutom.

Vi som är infödda tror jag är lite väl försiktiga att ta kontakt, inklusive mig själv, vet inte riktigt hur jag ska närma mig, upplever ibland ett ömsesidigt avståndstagande, vilket är trist.

Nu känner jag att det blåser fientliga vindar för så många grupper i det här landet så det gäller att bli lite modigare och bättre på att verkligen försöka..

Ytterligheter..

Ibland fastnar jag för TV program som belyser helt absurda saker hos oss människor, blir ibland helt ställd, det finns så många egendomligheter som jag inte ens kan föreställa mig.

Det finns människor som lever i sina hem i total misär, låter allt förfalla, disk och matrester travas och möglar i travar i köket, allt sparas alla tomma kartonger, plastpåsar, blandas med deras djur som tillåts bajsa och kissa inne. toaletten som inte sett en borste på åratal, sovrummen där dom knappt får plats för allt bråte.

Sen den andra ytterligheten, där renligheten har blivit mani, dom kan inte sluta städa, putsa, tvätta allt måste bli totalt bakteriefritt, dom topsar olika ställen för att mäta bakteriehalt och ju närmare nollan dom kommer dess bättre.Ofta överförs det här beteendet på barnen också, så dom börjar tänka på att undvika bakterier i vardagen och i värsta fall stannar hemma från skolan.

Nu hade någon psykolog kommit på att dom med renlighetsmani skulle hjälpa dom som levde i smuts och misär. En lätt sak var detdefinivt inte att komma i kontakt med all smuts och bakterier, men deras behov att göra allt rent och sterilt tog över, och människorna som levt i misär kunde bjuda hem nära och kära, vänner och renlighetsfantasterna kanske inte var fullt så maniska.

Visst är det konstigt att människor tacklar sin ångest på så olika sätt och sen vi andra som ibland får ett ryck och städar, för att sen låta dammråttorna frodas ett tag, för att åter rycka upp sig, sån är jag i alla fall..

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 25 484 besökare