Vilken falsk värld…

Det kommer fler och fler larmrapporter om att unga människor mår riktigt dåligt. Naturligtvis över vårt sätt att hantera vår miljö, men det är bara en del, stress i skolan med hårda krav på sig själv att prestera och i andra ändan dom som bara ger upp och inte ser någon framtid, vilket ju är riktigt sorgligt.

Sen har ju sociala medier med sin skönmålning av verkligheten i stor grad bidragit till vilken skev bild ungdomar får. Där bär vi vuxna ett stort ansvar, alla vill exponera sin egen lilla perfekta tillvaro i livet, genom tjusiga tillrättalagda bilder, allt från vad man har på tallriken eller hur man tränar, hur tjusigt man har det i hemmet och till sist med manipulerade bilder med filter och andra finesser som tar bort skavanker och oönskade rynkor.

Vi ger ju dom unga helt fel signaler om vad som är viktigt och betyder någonting, det är så mycket yta och så lite verklighet.

Också den mest formfulländade skapelse har sina dagar, sina skavanker, sina mödor var så säker.

Tror vi skulle ge våra ungdomar en stor tjänst om vi ibland kunde visa hur verkligheten ser ut.

Skolan borde vara en plats där kreativitet flödar, en trygg plats där eleverna skulle utvecklas i ett tempo som passar just den individen, låter kanske flummigt, men egentligen ganska självklart, mår vi bra och är harmoniska och slipper bekymra oss om vårt mående, blir det så mycket lättare att lära och prestera, det som vi vill att ska ske i skolan. det borde va roligt att lära sig!

Fick uppleva det under dom åren jag gick på högskolan inte en tråkig dag, så borde våra unga känna också.

Sen hoppas jag att med Greta i spetsen att det växer fram en miljörörelse som världen aldrig skådat och att dom tvingar gubbarna som sitter på sina höga hästar att ta ställning, det räcker inte med en klapp på huvudet av påven,eller att gömma sej i bänkarna i FN och inte agera, för dom vet vad som behöver göras.

Ja det gäller att göra sin egen lilla röst hörd nu på söndag för min del tänker jag inte politiskt utan ”klimatiskt”.

 

 

Annonser

Jobbigt…

Har berättat att vänner och grannar börjar bli gamla och sjuka och under påskhelgen blev det akut. En granne som fick en cancerdiagnos i februari fick genomgå många undersökningar till sin egen förvåning!Hon trodde inte man satsade på gamla tanter som hon sa, men hon fick genomgå ett stort antal undersökningar, men i slutändan fanns inget att göra en inoperabel tumör..

Hon skickas hem och skall vårdas i hemmet, hon klarar inte av att ta sej upp på övervåningen, så hon får en sjukhussäng i vardagsrummet och diverse andra hjälpmedel. En utredning görs vilken typ av vård hon behöver. Tanken är att ett vårdteam och hemtjänsten skall hjälpa henne med allt.

Men hon blir tokig av allt springande och hela tiden nya människor som kommer alla tider på dygnet, så hon säger ifrån att hon inte vill ha någon vård alls och förlitar sig på att hon med hjälp av sin dotter ska klara sig.

Dottern hämtar oss ibland för att mamman inte orkar resa sig från en stol och behöver hjälp till sängen.Vi eller ” joddlaren” gör lite extra mat av sånt vi vet hon gillar, hon äter med god aptit.

Sen försämras hon snabbt till påskhelgen, dottern helt slut, mamman vägra åka in trots att ambulanspersol försöker övertala och läkare likaså.

Så hon får stanna hemma, ligger i samma ställning i två dar innan hon till slut dör, går inte att röra henne. Dottern är hemma hos henne på sin middagsrast , kommer och hämtar mig för att hon inte vet om hon verkligen är död, alldeles uppskärrad förstås. Jag hade velat slippa den synen måste jag säga, haft svårt att sova nu på nätterna.

men en sak har jag verkligen lärt mig, blir jag så sjuk vill jag inte vara hemma och belasta anhöriga, nej mycket bättre att få proffsig vård av yrkeskunnigt folk på pallativ avdelning eller hospice. För sen sista veckan var hemsk för henne, för dottern och också för oss…

Olika faller ödets lotter?

Härom morgonen satt jag som vanligt i soffan med ett öga i dagens tidning och ett på Nyhetsmorgon på TV. Varje morgon har dom en Trissvinnare som får skrapa sin vinstlott i direktsändning, den här morgonen skrapade en ung kille åt sin mormor Marjatta som inte ville vara med i rutan. Man kan vinna mellan 100 000 till 5 miljoner. Marjatta hade drömt att han skulle ta lott nr 9 i lådan och vad händer,jo hon tar hem 5 miljoner, hur sannolikt är det? En del verkar vara riktiga lyckans ostar, sett flera som inte vunnit bara en gång och den chansen är väl nästan obefintlig.

Hur kan det komma sej att vissa har sån fruktansvärd otur här i livet? Vi har precis haft tvåårsdagen av det hemska attentatet på Drottninggatan i Stockholm, där en av dom som dog var Ebba 11 år gammal, en tjej som hade två föräldrar som nästan levde för denna tjej och ville ge henne så mycket dom kunde inför framtiden i form av upplevelser och kunskap och på ett ögonblick är allt borta. Sen är det en sjuk människa som plundrar hennes grav och en annan terrorist som använder hennes namn och utför ett terrorbrott på Nya Zeeland, helt vidrigt.

Men så har vi då 106 år gamla Dagny som blir påkörd av en bil, flyger upp på motorhuven, landar på asfalten och bryter ett finger! Inte ens om man vore hälften så gammal skulle man klara en sån vurpa, att hon sen ådrog sig både lunginflammation och influensa på sjukhuset dessutom och har repat sig, är ute och flänger runt på olika uppdrag igen.

Jag är ingen fatalist som tror på ödet eller någon högre makt, men ibland är det så märkligt att vissa människor drar till sig olyckor och andra bara seglar på en räkmacka??

Själv har jag ingen tur i spel men haft turen fler gånger att slippa undan hemska händelser. hade varit hemma en vecka efter på Sri Lanka då den hemska tsunamin drabbade så otroligt många människor, också kusten där vi varit. Vi tog det överfulla tåget som gick precis vid vattenlinjen och vet att ” joddlaren” tyckte att det var riktigt farligt, ingen tanke på tsunami men höga vågor. Där var också en kåkstad dom små barnen lekte helt oskyddade så nära järnvägsspåret, jag vågade inte titta då vi passerade. Allt spolades bort, tåget också, vet inte om vårt hotell klarade sig, men antagligen hade vi varit på stranden och är fanns inga höjder i närheten.

Vi hade också varit hemma en vecka å vi höra om terrorbrottet på Bali, vi bodde på Kuta där så många ungdomar blev dödade, vi hade knappast varit på diskoteket där det hände men säkert fått se en massa hemskheter.

Vi var också i Egypten och skulle åka till Luxor för att besöka Drottningarnas och Konungarnas dal och Karnak templet. Kändes olustigt att vi plötsligt skulle åka i konvoj eskorterade av poliser och ambulanser, då berättade guiden att en vecka tidigare hade flera tyska turister blivit skjutna då dom besökte en sevärdhet på vägen.

Ibland är man lyckligt ovetande om vilka hemskheter som pågår i ens närhet, 2015 var vi på Malta och fick veta då vi kom hem att en massa flyktingar drunknat precis utanför Malta och döda människor flöt iland på ön.

men då vi kom hem sent på kvällen var stationen i Malmö överfull med flyktingar, många barn, familjer låg ute på marken i busskurarna , det var kallt blåsigt och dessutom regn.

Ja olika faller ödets lotter sägs det, tror mer på slumpen…

 

Stjärnfall..

Leaving Neverland är en dokumentär som handlar om övergrepp som utförts av Michael Jackson när han var på toppen av sin karriär, pojkarna var då 7 0ch 10 år gamla, det är en väldigt svår film att se, inte förrän nu i vuxen ålder har dom valt att berätta.

Dom hade båda två honom som idol och på olika vägar fick dom kontakt med honom personligen, det ledde till att han bjöd familjerna till Neverland inte samtidigt men det som hände var likadant i bägge fall. Det började oskyldigt med lek och umgänge,han var som ett barn, säger mödrarna till pojkarna. Men vad jag absolut inte förstår är hur man som mamma kan tillåta att ens barn får sova tillsammans med en vuxen man!

Dom berättar att det sedan övergick till mer och mer sexuella handlingar, allting är väldigt detaljerat. Han talar om hur mycket han älskar dom och dom älskar honom tillbaka, han var ju deras stora idol. Överöser dom med presenter, dom får följa med på hans turne och får dansa tillsammans med honom, vilket ju är en osannolik dröm.

Då dom åker hem för att gå i skola, ringer han och pratar med dom flera timmar varje dag. Övergreppen pågår flera år tills dom blir ersatta av yngre pojkar, vilket också är ett trauma i sig.

Under tiden blir Michael åtalad av en pojke som också blivit utnyttjad sexuellt, men han har ju tillgång till dom bästa försvararna som fanns och blir frigiven, dom här pojkarna ljuger och säger att han aldrig rört dom.fortfarande känslomässigt bundna till honom och dessutom har han sagt att både han och dom kommer att få livstids fängelse om det kommer ut.

Men som vuxna får dom stora problem att hantera vad dom varit med om och är tvungna att berätta, finns en del som inte tror på deras historia, men för min del finns inget tvivel, Michael Jackson var pedofil , Gud vet hur många pojkar han förgrep sig på, i filmen har han många småpojkar vid sin sida.

Men visst är det konstigt att ingen i hans närhet haft stake nog att göra en anmälan?

Det har jag gjort en gång, då jag arbetade inom barnsjukvården. En 5 årig pojke kom in med svår förstoppning, han var fullkomligt hysterisk då vi försökte tempa honom i rumpan och att ge lavemang var otänkbart, dom fick söva honom för att hjälpa honom. Fick bra kontakt med honom och en kväll berättar han med mycket vånda vad hans pappa brukade göra med honom, vi var två stycken som hörde det. vi polisanmäler direkt. Man hämtar hans 2 år äldre syster som skall läkarundersökas hon är lika livrädd som sin bror.

Mamman var gravt utvecklingsstörd, den här mannen hade träffat henne när han körde färdtjänst, han var dessutom inblandad i en bordellverksamhet med småflickor i staden där han bodde.Barnen skickades till barnhem under utredningstiden. Åkte han dit? Vad tror ni, nej pojkens vittnesmål var inte tillräckligt, han pratade aldrig med poliserna, det gäller ju att bygga upp ett förtroende.

Mannen skrev otäcka brev till avdelningen,för säkerhets skull fick vi ha en vakt med till garaget då vi jobbade till 21.30.

Vet tyvärr inte vad som hände med barnen, sekretessen är sträng, men hoppas dom fick ett bra fosterhem, tror absolut det vore det bästa i det här fallet.

Länge sen sist..

Jag har helt enkelt saknat lust att skriva! Vill ju inte heller ha en massa negativitet i inläggen, det gör ju ingen människa gladare, tycker det finns mer än nog av den varan i världen just nu.

Men nu ljusnar det förhoppningsvis inte bara i naturen utan också i världen för övrigt. Här på Söderslätt har vi hoppat över vintern i år vi hade några minusgrader och lite puder på marken i ett par dagar men inte dom 5 minus i 5 dygn som krävs för att få vinter. Mig gör det ingenting eftersom jag mer än gärna slipper vinter, halka och kyla.

Nu är det en riktigt härlig tid, snödroppar, vintergäck och krokus blommar för fullt och på min uteplats har alla dom lökar jag petade ner på hösten blivit så där 10 cm höga och sen stoltheten Kamelian har säkert 50 knoppar, den är otroligt vacker när den blommar, såg en sån i Amsterdam för några år sen och suktade, men trodde aldrig den skulle övervintra här, men se där hade jag fel, både den och palmen har klarat sej fint, får återkomma med en bild då den blommar..

Annars är det riktigt trist att grannarna som vi har umgåtts med i många år, både till fest och vardag nu verkar falla ifrån en efter en, älskade Linnea dog på Kristi Himmelsfärds dagen och nu är en annan granne dödssjuk, har varit dramatiskt eftersom hon inte ville till sjukhus men till slut fanns inget val eftersom hon hade så ont och inte klarade sig själv, är nu hemma igen efter behandling, lite piggar men grundorsaken inte åtgärdad hon är för svag för operation. Det tredje grannparet är också ganska orkeslösa, när hon ställde in sitt födelsedagsfirande i år är det inte bra för hon älskar att ha fest och bjuda på mat. Dom är ju alla 10 till 15 år äldre än vi, riktigt härliga människor och alla speciella på sitt sätt..

Senaste rönen på forskningsfronten hur man undviker Alzheimers är att regelbundet gå på kulturella tillställningar, det aktiverar hjärnan  och fördröjer demens, javisst känner man sej upprymd och glad efter att ha upplevt en fin konstutställning, konsert, bio eller vad det vara månde, det senaste jag/vi gjorde i den vägen var att på en stor skärm se Blue Planet ni som sett serien ”Planet Earth”vet säkert vad jag pratar om, men att ha en symfoniorkester som förstärkte effekten var en höjdare, klart vatten, massor av djur och fiskar, inte en plastpåse i havet så långt ögat nåddde, över 1000 timmar hade dykarna fotograferat för dom här magiska 90 minuterna..

I stormens öga..

Mycket har det gått att läsa och se om den senaste stormen, bor ju på ett ställe där stormar tillhör vanligheten, öppet landskap, öppet hav, är anledning till att det blåser ofta, men den här stormen blev inte så hård just här. För ett par år sedan var vi barnvakt i Malmö och varningar hade utfärdats och då vi tog bussen hem knakade det i bussen och det kändes som om den kunde välta, det var nästan omöjligt att promenera hem från stationen, två steg fram och ett tillbaka och det var faktiskt svårt att andas då det var orkanvindar.

Alla minns väl Gudrun då skogen i stora delar låg som plockepinn, jag åkte tåg genom Småland som drabbades så hårt, det var kilometer efter kilometer med travar av stockar, vilken katastrof för skogsägarna.

Minns att jag gick ut på trappan i Ronneby, vi hade skogstomt då och det var ett starkt tjutande ljud i luften och det knakade överallt av träd som knäcktes, mest tallar, men dom gamla ekarna och bokarna stod pall.

Men en större katastrof hände på förskolan då ett av våra barn förlorade sin pappa som var skogsarbetare och röjde upp efter stormen. Det var oerhört sorgligt att två barn förlorade sin pappa. En underbar man som aldrig hade någon brådska då han skulle hämta på förskolan, han slog sig ned och spred en frisk doft av skog omkring sig, pratade med alla barn och fröknar. Så mycket hans son kunde om djur och natur eftersom dom var mycket ute i naturen och kunde mycket.

Det var svårt att veta hur vi skulle hantera den första svåra tiden, men att ge honom en fristad som var precis som vanligt kändes viktigt eftersom han varje dag hemma blev påmind om vad som hänt. Bara om han själv tog upp det till diskussion pratde vi om det, vi märkte att han fick bearbeta det svåra hemma.

Det är ju en del av arbetet och livet att också klara av svåra saker i synnerhet när man arbetar med människor.

Ett år hade vi en svårt sjuk flicka i vår barngrupp, en obotlig muskelsjukdom som bara går utför hela tiden, hon var så glad över att vara på förskolan fast hon inte kunde göra något som dom andra barnen gjorde, men bara att få vara med i gemenskapen gjorde henne nöjd.

Såg att hon började bli så dålig att slutet inte var långt borta, hade ju tidigare arbetat inom barnsjukvården och sett många svårt sjuka. Hon satt i sin permobil, men orkade bara lyfta huvudet korta stunder, enda hon kunde röra var högerhanden hon styrde permobilen med, hennes kropp armar och ben var som pinnar helt utan muskler.

På skolavslutningsdagen brukade vi också fira, duka långbord i vår underbara trädgård, vi hade tagit ner vår gröna miljöflagga och hissat den svenska, dukat och nu väntade vi bara på att den här flickan skulle komma…

Telefonen ringer, jag svarar och det är sjukhusprästen från Karlskrona som berättar att flickan dött i sömnen hemma hos sin pappa intill honom. Trots att jag visste att slutet var nära blev det lite av en chock, min första tanke var, vad gör jag nu? Barnen sitter ute och väntar på att få hugga in på glassen.

Valde att ta in alla barnen, vi satte oss i en ring på golvet och jag berättade helt rakt upp och ner om det jag fått höra, alla visste ju om hur sjuk hon var, en del grät och behövde tröstas, andra satt helt tysta. Pratade om henne och sedan gick vi ut i försommaren halade flaggan till halvstång, visste inte ens om det var praxis att göra det så snart, men det brydde jag mig inte om, sen åt barnen halvsmält glass under tystnad.

Det här fick vi prata ofta om , mycket undringar om vad som händer efter döden, läste många böcker om döden,talade om att en del tror på himmelriket och andra på att man återuppstår  som någon annan, det tyckte barnen var konstigt, givetvis frågade dom mej vad jag troddde, eftersom jag är atetist talade jag om som det var, men sa att inte en enda människa vet och det svaret nöjde dom sig med.

Vi hade ett gravfält från vikingatiden i närheten där barnen älskade att klättra och balansera och höra lite om vikingatiden. På vägen dit passerade vi kykogården där flickan hade sin grav, barnen ville alltid att vi skulle gå in och säga hej, ibland hade vi med en liten blombukett eller ett knippe vackra höstlöv. Gravstenen var graverad med hennes handavtryck och en sol hon gjort med darrig hand. En gång kom en fin fjäril och satte sig på stenen och genast började barnen undra om flickan skickat den för att säga hej.

Sen kom nya barn till förskolan och nya möten….

Gott Nytt År!!!

Va fort 2018 gått, tycker det va helt nyligen jag stod på gården och tittade på fyrvekeriet!

Brukar sammanfatta året som gått, men i år känns det som ett riktigt skitår då menar jag inte privat utan generellt.

Ska därför försöka hitta några positiva händelser i allt det mörka. Högsta valdeltagandet på 30 år, demokratin lever trots att vi inte fått någon regering.

P piller för män, inte en dag för tidigt, dags för män att ta ett större ansvar.

Det dör inte så många i krig längre, vi är på rätt väg får vi hoppas..

De ju nästan en sensation att Nordkoreas diktator och Sydkoreas president träffatts flera gånger.

Sen den lyckliga utgången med dom 12 pojkar och deras ledare räddades i sista minuten efter att ha suttit instängda i en grotta i Thailand i 18 dagar, tyvärr fick en av dom modiga livräddarna betala med sitt liv..

Färre flickor som könsstympas, största minskningen i Östafrika.

Flera framsteg inom cancerforskning , med robotar som placeras i människkroppen och hindrar tumörer att växa och målsökande medicin som bara angriper cancerceller, fick ju också Nobelpris.

Sen va de ju den här  ” mee too ” rörelsen som fick en enorm genomslagskraft i ett stort antal länder, i synnerhet i Sverige, kvinnorna steppade upp och talade om att dom inte accepterar att bli utnyttjade, kränkta på sina arbetsplatser och i livet i synnerhet, massor med berättelser som faktiskt var hårresande, hade nog kunnat bidra med ett antal, men dom har jag lagt bakom mig.. kan också tycka det blev ett stort mediadrev på män som inte gjort något som skulle ge dom den stora publicet, som faktiskt drev en person till att ta sitt liv, kanske lite mer eftertanke inte skulle skadat?

Tänk om vi lite oftare fick ta del av positiva nyheter som faktiskt också händer   hela tiden, tror faktiskt vi skulle må bättre då!

Nu går vi in i ett nytt år med nya möjligheter…

 

Klotet…

Fokuseringen på vårt arma klot har verkligen varit stor med all rätt för moder jord mår dåligt helt klart. Det är väl bara politikerna som är ganska lågmälda, varför?

Det är ju ett gigantiskt globalt problem, överbefolkningen i så stora delar av världen bidrar givetvis, men vi får nog tacka vår lyckliga stjäna att dom inte har råd att konsumera son vi gör, här i landet ,tror vi att vi har 4 jordklot…

Ständigt dåligt samvete tror jag många har, inkusive mig själv! Först det som funkar bra, sopsortering, ” joddlaren” har också blivit en skräppolis, vi har ju kärl för trädgårdsavfall under säsong, burkar som ger pant, kommer en idrottsförening och tar hand om, tidningar, kartong och Wellpapp, metall, plast husällssopor, komposterbart, färgat glas, ofärgat glas och batterier. Det som är kvar miljöfarligt avfall får vi köra till tippen där det tas omhand eller till en bil som kommer till torget ett par gånger om året. Sammanfattningsvis kan jag säga att det blir så mycket plast…

Att skippa bilkörning går alldeles utmärkt när man bor i en stad med bra kommunikationer, kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger bilen rullar per år, det har gått så långt att jag känner mig osäker på att ge mig ut i trafiken trots att jag vet att det är som att cykla, det finns i ryyggmärgen. Lite onödigt at betala försäkring, skatt och besiktning för en bil som bara står i garaget! Den hade varit perfekt att ha i Finland på sommaren, men som jag lärt känna mitt östra grannland ä byråkratin större än i mitt västra.

Det finns så många som bara slänger sitt skräp rakt ut genom bilfönstret när dom ätit sin snabbmat, där är jag lite feg, går inte fram och säger till, men ser jag barn göra likadant, tar jag ett snack, kanske inte så konstigt eftersom jag arbetat på en miljöcertifierad förskola då var jag ett proffs på att vara miljövänlig, läste på och föregick med gott exempel, vi fick också kommunens miljöpris för vårt arbete. Så förhoppningsvis har jag sått några frön…

Men, men så är det min akilleshäl, älskar att resa! Helst då till varmare platser på vinterhalvåret, har väl varit i så där 35-40 länder under dom senaste 50 åren! Många av dom resorna har gett oförglömliga upplevelser, att snorkla på Maldiverna och se den mångfald av koraller och fiskar i verkligheten  var en otrolig upplevelse och därför dubbelt så sorgligt att detta paradis kanske är på väg att försvinna..

Har så klart funderat på om det går att åka tåg istället men trots att jag numera har all tid i världen så fungerar tågtrafiken uruselt, många byten och långa väntetider, hade gärna åkt tåg som är så mycket bekvämare.

Hur mycket flyger jag då? Då jag arbetade blev det nog 1-2 resor per år ibland till andra sidan jordklotet Bali, Indien, Barbados, Thailand, Sri Lanka, Brasilien och flera afrikanska länder. Har nu valt bort dom långa resorna och håller mig på en Europeiska kontinenten, nä då känner mig inte ett dugg stolt över det men dom här glädjämnen  i livet är nog svår att ge upp..

Samtidigt är det så att dom som verkligen borde tänka på sitt flygande är idrottsmän på elitnivå, politiker, artister,affärsmän och andra höjdare, såg en liten notis att Blondinbella ( bloggare) flyger 100 dagar per år!!

Tänkte också på att köra bil 60 mil till Stockholm och sen färja över till Finland yttrligare 8 mil med bil, kanske mer miljöänligt?? Men resten av passagerarna då kanske 100 stycken, hur mycket blir det sammanlagt?

Hm, nu försöker jag bortförklara mina flygresor, nej inte alls är medveten, men det är en förvirrrad värld, i veckan fick vi höra att ekologiska produkter inte alls är bättre på grund av att dom ger sämre skördar och skog behöver avverkas för att odla mer, nja knappast på våra breddgrader där massor av åkermark ligger i träda. Hur kommer det sig att Island som överhuvudtaget inte har träd ligger på topp i miljörankning? Vulkanutbrott som spytt ut gifter, ni minns väl Surtsej? Island har ju inte så många människor som ställer till det och dessuom sprutar det ut varmt vatten från jordens inre..

Suck, inte blir det bättre av att bara rada upp alla funderingr, men kanske för en stund ..

 

Äkta och oäkta.

Gillar dokumentärer som handlar om vanliga och för den delen ovanliga människor. Men inte dom som hanlar om kändisar som Whalgrens, Bagge, Lailaland eller Parneviks.

Nej dom jag gillar handlar om människor som du och jag, men som gjort något utöver det vanliga. Som ” Hästmannen” som älskade sina hästar och kämpade i det sista för att få behålla dom och sin skog som han vårdade och kämpade med. Till slut tog krafterna slut och han tvingades ge upp, det var otroligt sorgligt när en stor skogsmaskin brakade in i den fina skogen och han såg alla sår den lämnade i skogen och hans älskade hästar hämtades av en stor bil.

Eller jag tror den hette ” Kokvinnorna” helt sönderbrutna av hårt arbete, ena kvinnan var som en fällkniv helt obegripligt att hon överhuvudtaget kunde leva på det viset, dom skötte sina kor, pratade med dom och klappade om dom.

Eller dom två bröderna långt inne i mörkaste Småland,dom levde som man gjorde för kanske 100 år sedan, gjorde sina borstar och tappade björkarna på sav som dom drack, dom verkade så nöjda med sina liv”

Eller Dagny nu 106 år som verkligen lever livet ” man får inte gamla till sig” säger Dagny i dokumentären. Inte gör hon det, reste till Ungern då hon fyllde 106 har filmat,samt givit ut en självbiografi, ja sen bloggar hon varenda dag.

Den senaste dokumentären var av helt annan art, en fotograf som bestämde sig för att bli hemlös mitt i den kallaste vintern i Stockholm och skildra livet och personerna han mötte. Utan ett öre på fickan skulle han vara hemlös i 36 dagar, kunde inte nöja mig med att se bara första delen utan såg 4 till på SVT play det blev en lååång kväll. Vill inte berätta så mycket eftersom den går just nu på SVT, vill ju inte förstöra för er som tänkt se den. Säger bara att om hemlösa har ett helvete i synnerhet på vintern, det fotografen tyckte var det värsta var att det inte gick att sova mer än ett par timmar per natt. Så många månniskoöden det finns där ute i hemlösheten ,Många är ju missbrukare av olika substanser men är ändå väldigt mån om sina vänner i samma sits.

Jag kände då jag kröp ner i sängen  att jag är så lyckligt lottad, behöver inte jaga sovplats varenda dag, inte frysa eller bekymra mig om jag skall få nåt i magen, ha en toalett och kunna duscha, ni som också är intresserade av dokumentärer, se den…

Hur mår våra barn?

Det kommer hela tiden rapporter om hur den psykiska ohälsan ökar hos barn och ungdomar, det känns verkligen i hjärteroten  hos mej som ägnat hela arbetslivet tillsammans med barn, svårt sjuka och väldigt friska också.

Varför mår barn och unga så dåligt i ett av världens rikaste länder? Helt klart spelar välståndet ingen roll alls i det sammanhanget. Det känns som barn i slumområden och verkligen fattiga länder har större framtidstro och vet vad dom önskar av framtiden.

Skolan verkar vara en plats som gör barn stressade och sjuka i synnerhet för dom barn med höga krav på sig själva och också kanske höga förväntningar hemifrån.

Att hantera sociala medier och kunna selektera borde ingå i skolarbetet tidigt, det är ju förödande att bli utsatt för hat och mobbing om man befinner sig i en sårbar situation.

Tekniken har ju en enorm kraft och är ju en fantasisk möjlighet men tyvärr också en begränsning för de barn som inte har tillgång eller kan få den hjälp och stöd som behövs, nu tror jag dom allra flesta har tillgång till tekniken i alla fall i skolan.

Sen är det ju det här med att ständigt matas med negativa nyheter och verkligen skrämmande framtidsscenarier.

Tittar numera alltid på Nyhetsmorgon och för två dar sen försökte jag tänka mig in i hur ett barn reagerar över nyheter, under en och samma sändning fick vi reda på att ett flygplan störtat med 150 döda och man visade vrakdelar och liksäckar. Man visade också en tillbakablick från discoteksbranden i Göteborg, där överlevande fick berätta sina fruktansvärda minnen, det var ju bara väldigt unga som dog i lågorna.

Man fortsätter med att tala om att utrotningen av världens ryggradsdjur går i en fart som kanske leder till att hela mänskligheten går under. Som en extra knorr kändes det berättar man om journalisten som blev dödad i saudiarbien på en ambassad troligen blivit styckad inne på ambassaden.

Nej tänkte jag, det här borde inte få sändas, barn ska vara skyddade från allt fruktansvärt som händer, naivt kanske, men jag minns mej själv i 10 års åldern som fick se några bilder av miljöförstörelsen i världen och en analys om vart den skulle leda. Det här är 60 år sedan, men minns mycket väl min rädsla över vad som skulle kunna hända med vår jord och ändå så levde jag i en ankdamm verkligen inte utsatt.

Barn har ju fortfarande en hjärna under utveckling och har inte förmåga att dra slutsatser, reflektera och se kritskt. Många blir ju bombarderade vi smartphones och andra medier.

Vet inte men har en känsla av att föräldrar inte hinner med attt prata med sina barn i den utsträckning som skulle behövas.

Tänk om barn bara behövde bry sig om att leva, leka och slippa bekymra sig över sakernas tillstånd i vår något kaotiska värld.

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 26 242 besökare