Från folkvimmel till tystnad…

Från metropolen Wien med all sin historia av musik och konst, vackra byggnader till motsatsen, en liten by i den Åboländska skärgården, uppe på en bergknall utan grannar!

Måste säga att det är en spännande mix och så skönt att uppleva tystnaden och noll trafik efter en het och intensiv storstad.

På berget kan man gå naken om man så vill, det är minimal risk att någon tittar förbi, dom få som vet att det bor folk där och känner oss drar sej för att kämpa sig upp för ” mördarbacken”. Men vilken luft det är där uppe, känns i varje andetag, ” joddlaren” tycker det är rena sanatoriet däruppe.

Vi börjar bli klara med reparationer och målning av husen så nu kan vi fixa lite bastuved, plocka smultron, blåbär, lingon och svamp och bara ta det lugnt, det är lyx.

Den här ön är inte liten, ingen liten kobbe, nej här bor flera tusen människor permanent och för mig är det en gåta, att dom kan försörja sig här, då bruket som förädlade skrot numera är nedlagt, det gav ju merparten av männen på ön en inkomst.

Men kreativiteten är det inget fel på, små privata företag har poppat upp, tror att det turisterna på sommaren som håller dom flytande.

Men ni ska veta att allt i Finland är dyrt, maten, hantverkare, loppis, you name it!

Det finns saker i mitt kära hemland som jag gillar, det rättframma, det robusta, inget om och men, pang på rödbetan bara.

Men också en ganska otäck känsla av främlingsfientlighet, trots att landet knappt tagit emot några människor i nöd! Lyssnade en hel del på radio och där tjafsades om man skulle ta emot 2000 eller 2500, ja jisses här handlar det om att i höst få ut 70 000 i jobb och alla dom som kom under den värsta kris vi upplevt att få en hyfsad tillvaro.

Också så är det väldigt obehagligt att en minoritet numera bara 5 % av befolkningen, mer eller mindre, förminskas eller är oönskade på grund av språket, svenska, vad beror det här på? Egentligen har jag ingen aning, men tror att dom som talade svenska var lite av kulturelit i Finland och det lever kvar, fast majoriteten egentligen är ( tror jag) precis som dom med finska som modersmål en blandad kompott. Kanske finns en avundsjuka eftersom dom med svenska som första språk idag behärskar finska lika bra, medan dom finskspråkiga talar om dom ens vill försöka usel svenska trots att det är obligatoriskt ( hoppas jag har rätt) i skolan.

Det händer allt oftare att man inte vill prata svenska och jag läste också i det svenskspråkiga Huvudstadsbladet om hur svenskspråkiga känner sig, det är riktigt olustigt.

En liten episod, servicen på ön är trots att det händer så mycket mer än när jag bodde där, mycket sämre, då fanns två livsmedelsaffärer i byns utkant, bank, post, bibliotek, skola, på ett bekvämt avstånd. Allt nedlagt, idag!

Men det finns en uttagsautomat i Dalsbruk, , närmsta tätort, ” joddlaren” stoppar in sitt kort och innan han ens slår koden suger automaten kortet! Finns ett telefonnummer att ringa, svenska vill inte personen i andra änden prata, inte heller engelska så han lägger på!

Finns tydligen en bank på ön som om man beställer tid kan hjälpa, nu har vi fler kort så det enklaste är att slå en signal till Sverige och spärra kortet, men om jag inte kan finska och bara har ett kort blir det ganska knepigt. Tänker återigen på gamla människor som inte riktigt hänger med i allt det nya.

Älskar det enkla i linjer och former i finsk design, men tycker att man exploaterar dom gamla klassikerna för hårt, Aaltos alster, Ittalas klassiker och Marimekkos blaffiga blomma, för att inte tala om Mumintrollen! Nu kan jag också här i stan köpa påslakan med Tom från Finlands homosexuella män, förstå mig rätt, man blir för mätt, precis som på Carl Larssons fantastiska målningar som på 70-talet fanns överallt.

Det är säkert inte lätt för nya förmågor att slå sig fram, jag vill se lite ny fantastisk design från Finland, inte gammal skåpmat hela tiden.

Men det finns så klart mycket som blivit bättre, många som kämpar för insjön på ön,vattnet har säkert blivit mycket renare, inga bensindrivna motorer tillåts, ingen mattvätt, ädlare fiskar har utplanterats, likaså kräftor,minns mina egna kräftfångster i ungdomen, spännande!

Så med detta sagt, gillar mitt Finland ! men har precis som i Sverige saker som bekymrar mig…

Hemma igen..

Varit tyst från mig ett bra tag, har varit på resande fot. Först i ” joddlarens” hemstad Wien i 5 dar och sen i mina hemtrakter i Finland i 3 veckor, snacka om olika upplevelser!

Tänkte idag berätta och visa några bilder från Wienresan. Möttes av en smärre värmebölja, hemma var det ju ganska svalt, så vi var klädda i långärmat och långbrallor och bara längtade efter svalare kläder.

Vi stod en evighet och väntade på bagaget som aldrig kom, lite meck att anmäla detta och få ett papper på att det var borta, vi var inte precis ensamma.

Så utan bagage men vid gott mod hittar vi ett snabbtåg som tar oss ganska nära vårt tjusiga hotell.

Vi bestämmer att ta en typisk turistbuss, vi sätter oss på övre däcket och vad händer efter en stund, ösregn! Vi har ju inga ombyteskläder, men då kommer en söt flicka och delar ut tunna plastcapes till alla. det var bara en störtskur, den enda. Vi fick en fin överblick av den väldigt vackra   innerstan, så nu var det dags för käk, fick bli den traditionella Wiener Schnitzeln, ja först en konstig soppa jag glömt namnet på och sen Apfelstudel som efterrätt, sen var det bara att övermätta gå och lägga sig.

Inget bagagepå dag två, så nu får vi bege oss ut och shoppa, vi befinner oss centralt och där är också alla exklusiva affärer med astronomiska priser. inget för våra resekassor, men vi hittar ett HM där vi kan köpa på oss lite svalare kläder. Dottern som ville bada i poolen med Uno köpte en bikini som visade sig vara minimal, vilket hon inte alls gillade, men Uno såg sin chans att reta sin mamma ordentligt ” vilken fin bikini mamma” har aldrig sett någon komma så snabbt ur en pool och slänga på sig badrocken som hotellet stod för.

Lång stadsvandring då vi beundrade alla vackra byggnader, men Spanska ridskolan som dottern gärna ville se, alltså uppvisningen, var dessvärre inställd eftersom hästarna var på säkert välbehövligt sommarbete.

Tredje dan, fortfarande inget bagage! Vi skall leta reda på ” joddlarens” barndomshem, högst osäker om det finns kvar så där 60- 65 år senare? Efter en låång och het promenad 33 grader närmar vi oss och han känner igen en marknad som idag mest sålde krafs men då var en viktig plats där bönder sålde sina grödor till stadsbor som i en okuperad stad inte hade lätt att få tag på mat.

Vi närmar oss hans gata och fantastiskt huset finns kvar! Vi kommer in i porten och trappuppgången är exakt den samma, kikar in genom ett trasigt fönster till källaren och den är också likadan, det bor folk i huset, men vi ser ingen.

” Joddlaren ” visar nedgångarna till skyddsrummen i den lilla parken utanför, dom är idag igenfyllda med jord. Berättar en hel del roliga händelser om husen och människorna.

Fjärde dan, inget bagage. vi skall besöka Slottet Schönbrunn, vilket kommer att ta det mesta av dagen. Har sett det en gång tidigare och visst blir man mäkta förvånad att det fanns någon som kunde bo så otroligt lyxigt!! Vi höll oss utomhus, det räckte, att gå igenom alla fantastiska salar förskonade vi Uno ifrån, inget som en 5 åring orkar med.

Helt slut efter detta, men dottern ville absolut se Huntervassers berömda hus eller snarare kvarter, så vi letade oss dit också. Då vi kom hem hade vårt bagage anlänt men inte dotterns och Unos.

Sista dagen, lugn båtfärd på Donau med slussar och väldigt små sommarstugor vid stranden, Uno tog sig en väl behövlig tupplur, tufft program.

När dom åkt vidare till Finland anlände deras väskor till Malmö…

Wien nästa..

” Joddlarens” hemstad är ju Wien, där är han uppväxt under 40- 50 talet. Nu har dottern tjatat på oss ett tag att vi skall besöka pappas stad, nu kunde vi inte stå emot längre, så nu bär det av, på självaste midsommardagen. För egen del hoppas jag på svalt väder så vi orkar med storstan!

Wien har ju en lång historia och mycket att titta på, konst, musik och anrika byggnader. ” Joddlaren” har minnen av när Röda armen invaderade stan, det var -45 och han är född -42 men dom stannade säkert några år.

Annars så fick den lilla killen gå på internat, vilket inte var någon dans på rosor, har ett kort där man ser vilka ” typer” som höll dom här småpojkarna i herrans tukt och förmaning.

Kreativitet är något som ” joddlaren” har gott om, för att tjäna en extra hacka snodde han prästernas fina biblar och gömde dom under madrassen, signerade också med sitt eget namn, kanske inte fullt så smart?

Ett utbrott av löss blev avslöjande, nunnorna kollade sängarna och då upptäcktes dom gömda biblarna, alla snyggt signerade med SP.

Nu kommer vi minsann inte att bo på något lusigt ställe. Dottern har gett sig den på att vi ska bo på ett riktigt lyxigt ställe, tror vi aldrig gjort det förut, vet inte om jag riktigt platsar där, men det ligger riktigt centralt och det är ju finemang, bra att ha alla sevärdheter inom räckhåll.

Tänkt jag ska lägga ut kortet från internatet i Wien så förstår ni nog att det inte var så muntert.

1-106

Sorry kortet kan av inte hitta just nu, men tänk er 30 mycket små pojkar som alla ser allvarliga ut och så två präster som var allt som katolska präster blivit anklagade för.

Men vi skall inte gräva ner oss i gamla oförätter, nej vi ska koncentrera oss på positiva saker i dagens Wien.Så Auf Widersehen och fin midsommar…

Hittade kortet, ni förstår själva att inte få bo hemma och vara så här liten, ” joddlaren” sitter längst till höger andra raden nerifrån.

Nostalgi…

Den senaste veckan har varit bilrik här i stan, först ut var raggarna! I min enfald trodde jag inte dom fanns längre, jodå dom satt i bakluckorna och hängde ut genom fönstren med skrålande musik och klädseln var väl 60 tals typisk, alla utom förarna halsade öl.

Minns då jag bodde i Stockholm i slutet av 60 talet och halva 70 talet, då var Kungsgatan raggarnas egen gata, där körde dom fram och tillbaka under mycket ståhej. Har aldrig åkt någon raggarbil, var absolut inte min grej.

Blev inga kort av raggarbilarna, dom är inte så välvårdade och fina som dom bilar som invaderade stan på nationaldagen, var säkert 100 välvårdade pärlor.  Ser egentligen bilen som enbart transportmedel, men kan inte låta bli att beundra dom här bilarna med sin design och läckra färger.

Förr kunde man direkt se vilken märke en bil var, men idag tycker jag alla bilar liknar varann, såg precis en Porsche utanför fönstret, hade aldrig gissat det om jag inte sett märket. Sen är det väl konstigt att det nästan enbart är svarta, grå, vita bilar numera, därför bjuder jag på några färgsprakande godbitar. Men vi får nog vara glada över att inte dessa bensinslukande snyggingar är vanliga… Fler

Costa del Sol….

1-IMG_63242

Den vackra platsen i Ronda..

Den vackra byn Casares

42-IMG_4007

Den vackra byn Casares högt uppe i bergen.

37-IMG_3999

Liknar inte våra kyrkogårdar precis, men Uno tyckte det var fint med alla plastblommor, dom vissnar inte heller menade han!

32-IMG_3993

En gränd i staden Manilva.

29-IMG_3990

Världens bästa Uno med pappa Eric.

44-IMG_4011

Jobbigt med sand i sandalerna, det var inte lätt på sandstranden i Manilvas marina..

27-IMG_3986

En blåsig dag vid poolen..

22-IMG_3979

Sitter på balkongen efter hårtvätt, very bad hairday…..

26-IMG_3985

Svalorna hade bråttom att få ett hem, flög ut och in alldeles outtröttliga..

20-IMG_3977

Gibraltar syntes från balkongen, jag tyckte konturerna liknade en snarkande ” joddlare”

18-IMG_3974

Bananblomma !

12-IMG_3966

Ingen ful inramning för dom här hotellgästerna..

09-IMG_3963

Små papegojor eller kanske parakiter såg vi eller hörde, dom skriker ganska högt och kommer i flockar..

06-IMG_3959

Kvällssol på balkongen..

Varit slö..

Just det, inte haft någon lust att blogga överhuvudtaget! Kan få såna perioder då lusten saknas och då är det ju lika bra att låta bli helt enkelt och invänta ett eventuellt sug igen.

Det var ganska härligt att komma hem och upptäcka att våren inte alls kommit långt och att vi har hela den fantastika blommningen av såväl tulpaner som fruktträd kvar att njuta av!

Det märks nu att dom grannar vi umgås med börjar bli riktigt gamla och inte är lika på alerten varken fysiskt eller psykiskt, riktigt tråkigt, men det är ju livet. Vi hjälper dom med lite av varje, häromdan tvättade vi ett staket som omgärdar uteplatsen, det var helt grönt av alger och vet att den här grannen vill ha snyggt och rent men har varit trött den senaste tiden, han ställde in sitt 88 års kalas och det tog säkert emot eftersom dom älskar fest.

Igår fick en annan granne hjälp av ” joddlaren” med sin tvättmaskin som inte tömde vattnet, han råkar ju fixa det mesta så han får väldigt ofta olika uppdrag, betalningen brukar vara en god flaska vin och det är ju inte fy skam! Självklart att hjälpa till om man kan med eller utan vin, det känns bra att ge människor som man gillar ett handtag.

Men det har också hänt att en människa som jag genomskådade direkt, typen ge lillfingret så tar dom hela handen! ” Joddlaren” ställde upp titt som tätt men aldrig någon som helst glädje eller tacksamhet, utan bara en evig klagosång hur bedrövligt allt var. Såna människor suger bara energi. Blev hämtad ett par gånger eftersom dom visste att jag arbetat inom sjukvården, det spelade ingen roll att jag sa att det var 20 år sen och att jag bara arbetat med sjuka barn. Men det är klart säger man att någon är akut sjuk ställer man upp, kommer in och ser att sjuklingen sitter vid köksbordet och röker och dricker kaffe! Ber sen mej komma bara 5 minuter varje dag och titta till!! Nej, vill inte bli utnyttjad och dessutom höra ” att flera hjälper …… men ingen mej” det kanske finns en anledning till det….

Hem igen…

Tiden bara rusar iväg, vi har haft skönt och familjen fick en veckas avkoppling! Så tidigt i morgon så styr vi kosan mot Malaga, Hm, hoppas det går fortare än hitresan, men nu är vi lite varma i kläderna, så jag är optimistisk. Dom två senaste dagarna har varit lite dåliga vädermässigt, igår åska,lite regn och idag mest mulet, så det känns ok att åka hem till våren….Asta luego Espana!

Tiden rullar på….

Vi har redan varit här mer än 2 veckor! Gjort lite utfärder, sett pittoreska vyer och höga berg och djupa dalar, vår egen lilla paparazzi har gått med en stor kamera och förevigat våra turer, korten är definitivt inte vanliga turisfoton förstod inte varför han fnissade hela tiden? Det visade sig att han fotade våra rumpor!!! Då jag undrar vad han ska göra med dom säger den lilla rackaren ” dom ska jag lägga ut på blocket” han menade Facebook!! Jag menade att det blir nog ingen större förtjänst, men ett gott skratt fick vi. Ett annat motiv var ett plakat för olika glassorter, motorcyklar och annat intressant för en 5 åring.Kanske tur att vi hade egen kamera annars hade vår semester verkat egendomlig. Lite bilder kommer senare…

 

Hola!!

Nu är vi på plats! Solkusten levererar, underbart sommarväder och ett gigantiskt hotell som vi trots GP:S hade jättesvårt att hitta. Jag har ingen som helst känsla för kartor, väderstreck och sen en terrier som som förväntar sig underverk!Trodde ett tag att vi skulle få tillbringa natten i hyrbilen, men tack vare  min örnblick fick jag syn på hotellets namn  en skylt nere på hur huvudleden, sen ytterligare en bra stund med många olika uppfarter, puh..

Hej…

Våren tickar på i sakta mak, nu blommar påskliljorna och lyser upp allt det dammgråa, smutsiga..

Vi det vill säga jag själv och ” joddlaren” åker till solkusten i Spanien i tre veckor och ” joddlaren” har bjudit ner barnen, men bara en vecka under påsken, det är nog  lagom!

Det känns lite oroligt, får minnen från en födelsedag vi firade på Sicilien då min far och svärmor dog samma vecka och nu fick jag veta att min 92 år gamla mamma inte är så pigg, planen är att åka dit lite senare, ja det är inte lätt med alla val i livet…

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 19,778 besökare