På banan….

Har haft ett långt uppehåll i skrivandet, inte känt mig motiverad,men läste en liten saga som en bloggvän skrivit, jag inspirerades! Kom ihåg att jag sparat några sagor jag skrivit. Barn idag blir fullkomligt överösta av bilder, många barnböcker har fantastiska illustrationer, men ibland valde jag att antingen skriva egna sagor eller lära mej en redan skriven bok utantill. Det gällde att ha mycket inlevelse och fånga barnen då man berättar, då satt dom som små tysta möss och lyssnade, just möss handlar den här sagan om.

Modiga Mussy.

Det var oro i mössboet! Mamma och pappa hade gett sej av tidigt på morgonen för att leta mat till sin familj. Nu en lång tid senare hade dom ännu inte återvänt. Alla piper och gnäller för magen är tom och ingen av dom har varit utanför boet ännu. Mamma och pappa hade berättat om alla faror som lurade där ute. Men nu måste något göras! Musbarnen Mussy, Muslina, Muskot och Mustard måste ge sej ut och skaffa mat. Jag vågar inte pep dom en efter en. Då sa Mussy med med ganska stark röst ”Jag har bestämt mig, jag vill försöka, är det någon av er andra som följer med?” Det blev alldeles tyst i musboet.” Du får inte gå det är för farligt” pep syskonen. Men utan mat skulle ingen klara sig, så när Mussy hängde en liten påse runt halsen och gav sig iväg, var det ingen som protesterade.

Mussy visste att man inte skulle vara ute när det var ljust, men nu måste hon hitta mat till sina syskon och sig själv. Där ute fanns en stor veteåker som hennes föräldrar berättat om. Hon sniffade försiktigt då hon lämnade boet, främmande dofter, men hon tyckte hon anade en liten vetedoft rakt framför sej, så hon trippar försiktigt iväg.

Efter ett tag känner hon sig mycket mindre rädd och vågade se sej omkring, vilken tur för när hon höjde blicken såg hon nåt stort som störtdyker rakt ner mot henne! Hjälp det måste vara höken som hon hört så mycket om!

Hon kastade sej ner i diket,vilken tur det finns inget vatten i diket. Hon landar mjukt och ser ett stort blad som hon gömmer sej under. Hjärtat pickar jättesnabbt. jag vill inte dö tänkte Mussy, för är man en liten mus kan man dö om man blir för rädd.

Hon väntar en stund innan hon kravlar sej upp ur diket, sen kikade hon försiktigt ut över åkern och ser höken flaxa med vingarna och flyga iväg. Plötsligt känner Mussy sej stark, trots att hon är så hungrig. Med raska, beslutsamma steg går hon ut på åkern. Där hittar hon många fina korn som hon plockar ner i sin påse. snart har hon fyllt den och äter själv så många hon orkar med.

Hon kände sej mycket lycklig och stark över att hon verkligen lyckades hitta mat! Sen sätter hon fart och springer raka vägen till det trygga boet.

Glädjen blir stor när Mussy öppnar påsen och alla syskon buffas och trängs runt maten. Mussy kan lungt pusta ut och se hur alla syskon blir mätta och belåtna. den natten sov alla gott i musboet!

Morgonen gryr och fortfarande inga föräldrar! Alla syskon känner sig oroliga och rädda, men Mussy försöker trösta dem.Hon tänker bege sej ut igen i den stora farliga världen, där en liten mus har tusen faror som lurar. ”Akta dej för katten” piper syskonen i munnen på varandra.

Mussy luktar och lyssnar. Vetedoften känns inte längre i luften! Hon minns höken och ryser i hela kroppen. Hon minns också syskonens varning för katten. Allting verkar lungt…

Men plötsligt är det slut på lugnet, Mussy hör ett fruktansvärt oväsen som blir högre och högre. Snabbt kilar hon ner i diket och håller tassarna för öronen. Det kändes som ljudet skall sluka henne! Efter en lång stund vågar hon öppna ögonen och darrande kika upp över dikeskanten.

Hon ser det rytande monstret längre ner på åkern . Monstret har förstört hela den ljuvliga åkern med alla sädeskorn. Nu finns bara stora jordvallar och dessutom en massa skriande måsar.

Mussy kände sej alldeles villrådig, vad ska hon nu ta sej till? Då minns hon den gången mamma hade kommit hem med den underbara ostbiten och berättat om hur hon fått tag på den. Hon hade varit inne i det stora huset där den farliga fällan fanns och alla tyckte dom hade världens modigaste mamma. Nu förstod Mussy att hon också måste ta sej in där.

Hon ser huset men förstår att vägen dit är mycket lång och farlig.   Men det som måste göras, måste göras! Hon tassar  försiktig framåt. Hon har lärt sig att vara försiktig. Att titta uppåt men också bakåt och åt sidorna. Mussy har kommit fram till det stora huset, det känns som hon gjort något stort och viktigt!

Men hur skall hon ta sig in i huset? Det hade mamma inte berättat. Hon tassar runt huset hela tre gånger, utan att hitta ett enda litet hål där hon kan komma in. Hon är nästan på väg att ge upp när hon får syn på ett litet galler i grunden. Kan det varit genom en sån liten ruta som mamma tagit sig in?

Mussy beslutar sej för att försöka. Hon tittar noga för att hitta det största hålet.Sedan pressar hon först in huvudet försiktigt, puh det fick plats men hur går det med kroppen? ”Jag vill inte fastna här resten av mitt liv” säger Mussy högt. Sedan ålar hon sig längre och längre in och med en liten duns faller hon ner på golvet. Hon är inne i huset! Hon ser sej nyfiket omkring, det enda som finns i det trånga utrymmet är ett rör som går rakt uppåt!

Mussy är lite besviken hon hade förväntat sej en smaskig ost! Hon måste ta sej uppför röret, men det gråa plaströret är mycket halt. Efter att två gånger rasat ner, är hon nästan på väg att ge upp, men hon tänker på sina syskon som väntar hungriga i boet, med sina sista krafter gör hon ett nytt försök, lite högre upp ser hon en ljusstrimma och dit upp måste hon orka!

I köket inne i huset skall pappan precis skölja av frukostdisken, men vad Mussy inte vet är att röret hon klättrar på är avloppsröret från köket.

Plötsligt hör Mussy ett skvalande och brusande. Det låter som en störtflod. Hon vill pressa tassarna mot öronen för att slippa oljudet, men då rasar hon garnterat ner igen, så hon blundar, så hårt hon kan. Efter en stund känner hon att hon är helt torr. Hon har klarat sig igen! Nu tar hon sej snabbt upp sista biten och runt röret finns ett hål hon ganska enkelt tar sej igenom.

Nu känner hon den underbara doften av ost. Hon ser en stor bit, men där är också den hemska fällan hon inte får fastna i! Hon försöker vara så försiktig hon nånsin kan, hon lirkar ostbiten från spetsen den sitter på och den lossnar! Hon tar den försiktigt och backar bakåt och precis när hon tror att hon klarat sig ” PANG”, slår fällan igen och Mussy sitter fast! Det gör inte ont. Hon vänder sig om och ser att det bara är svansspetsen som sitter fast,men hon måste få bort fällan. Mussy springer runt i skåpet och hoppas att fällan ska lossna, men nej den hänger kvar!

I köket sitter Elin. Hon skall äta upp kanterna av smörgåsen, dom är hårda och hon försöker varje morgon smussla undan dom. raka vägen ner i soppåsen!

Men idag hör Elin ett väldigt oväsen från diskbänksskåpet. Hon öppnar dörren och får syn på en söt liten mus, som springer runt, runt med en musfälla i svansen. Elin blir förskräckt och skall precis ropa på pappa, då det slår henne att det är ju pappa och mamma som lagt ut fällan! Elin bestämmer sej för att försöka rädda den lilla musen själv. hon pratar lugnt med musen och det är precis som om den förstår henne och den stannar upp och Elin kan hjälpa den stackars musen. Svansen är lite krokig, men den tittar tacksamt på Elin som håller fram sina brödkanter och den lilla musen tuggar i sig dom i ett nafs, Elin hör pappa närma sig ” ge dig iväg snabbt” ber hon musen och stänger bänkskåpet. Ett ögonblick senare dyker pappa upp och frågar vad Elin sysslar med ”ingenting alls”, säger Elin.

Mussy har med sig ostbiten, sen rutschar hon nerför röret, va enkelt det var att komma ner och nu vet hon hur lätt det var att komma ut genom gallret. Det går som ett huj!

Hon är så glad att hon nästan dansar hem! i boet blir alla överlyckliga då hon visar sig, och medan syskonen äter den goda osten berättar Mussy om allt som hänt och visar sin krokiga svans. Sen somnar hon av utmattning! Syskonen står runt henne och beundrar sin modiga syster.

Regnet har öst ner i många dagar. Elin älskar att vara ute i regnet och idag är hon ute med spannar och samlar vatten. Hon vill göra en stor sjö i ett hörn av trädgården. Plötsligt hör hon förskräckta pip från ett hål i marken och då hon tittar närmare efter ser hon att det är  ett mus bo med ganska många ungar i. ” Stackars er, ni håller ju på att drunkna, halva ert bo är fyllt med vatten”säger Elin och tar av sig sin sydväst.Hon plockar försiktigt upp en mus i taget och lägger ner dom i sydvästen. Då hon tar den sista ungen ser hon den krokiga svansen.” Är det verkligen du, du klarade dig” säger Elin och känner sej alldeles varm!

Nu börjar hon fundera vart skall hon föra ungarna? Kan hon gömma dom inne? Nej hon minns fällan med en rysning.Hon sätter sej ner på en sten och funderar en stund, Plötsligt får hon en ide!! oj det kommer att bli jättebra tänker Elin och skyndar sej bort till uthuset. Där inne står ett biljardbord som ingen använt på länge. Hon ställer ner ungarna en efter en och efter en liten stund kilar dom runt och klättrar upp och ner i hålen för bollarna.Det ser ut som om dom leker tafatt tycker Elin. Här kan dom ha det torrt och fint och vara helt trygga i biljardbordet. Elin känner sej jättenöjd med sej själv, vilken bra ide!

Musbarnen hade aldrig haft det så bra som  nu. varje morgon kom Elin med mat, så dom kunde leka och springa runt i sitt nya hem så mycket dom orkade.

En dag då leken var vildare än vanligt ser dom två mycket tjocka möss närma sej. Syskonen känner inte igen någon av dom , förrän den ena öppnar munnen. då hör dom att et är ju mamma och pappa! Alla blir som galna av glädje och vill berätta om Mussy som räddat livet på dom allihop.

Sen berättar pappa vad dom varit med om. På åkern stod en stor vagn full med vetekorn. De hade smugit sej upp på vagnen och börjat äta då plötsligt en stor spade öste både dom och vetekornen ner i en väldigt stor säck. någon knöt igen säcken och där satt vi med så mycket mat vi aldrig någonsin sett, det enda vi kunde göra var att äta sa pappa.” Vi fick äta i flera dar innan vi kunde tugga sönder tyget i säcken” sa mamma. ” ä det därför ni är så tjocka ”? sa Mussy skrattande. ”Men hur kunde ni hitta vårt nya hem”? Undrade Mustard?” En Mamma kan känna lukten av sina barn på långt håll” sa mamma.”Nu är vi den lyckligaste musfamiljen i hela världen sa Mussy belåtet.

Slut

Ganska lång historia men barnen bad mej berätta om mössen flera gånger, det måste innehålla spänning framför allt, men för mig är det et viktigt med empati. Efteråt kan man diskutera rätt och fel, man får heller inte vara rädd för att använda svåra ord, barn frågar direkt om det är något dom inte förstår…