Från 100 till 0..

Fick en tankeställare häromdagen, jag som hade 1000 järn i elden har blivit en riktig soffpotatis!

Det här blir långrandigt, om jag ska beskriva mitt aktiva liv, men det är också ett långt arbetsliv.

Att växa upp på en ö i Åbolands skärgård med arbetarföräldrar var ingen bra start för studier eller nåt hopp om att få ett ”fint” jobb.

Det var för oss tjejer au pair, låter lite finare än barnpiga, för killarna på ön att börja på järnverket som fanns på ön.

Samma resa gjorde jag också, efter en session hos två familjer kom jag in på en utbildning inom barnsjukvård i Åbo, skolan var förlagd på ett sjukhus som fortfarande existerar. Det var en utbildning med disciplin och hierarki, man fick veta sin plats, en elev var nästan längst ner i rankning, allra lägst var nog praktikanterna.

Det gällde att ha uniformen perfekt, rätt längd och vita strumpor och skor.

Vad fick vi lära oss då? Anatomi, fysiologi, det friska barnet dess utveckling och vård, hälsolära, späd och småbarnsdiet, prematurvård, moderskapsvård, det sjuka barnet och dess vård, psykologi, lek och sysselsättning, det sociala barnskyddsarbetet, hemvård,första hjälpen och hemsjukvård.

Så här 53 år senare kan jag tycka utbildningen var ganska heltäckande. Men det fanns inga jobb i Finland, så mot min vilja skrev jag ett brev till det enda sjukhus som jag kände till Karolinska sjukhuset i Stockholm, vad jag inte visste var att vi som gått den här utbildningen var väldigt eftertraktade, fanns ingen liknande i Sverige. Sen var vi ju finlandssvenska också.

Dröjde inte många dagar innan jag fick ett svar att jag var välkommen och lägenhet är ordnad. Det såg jag otroligt mycket fram emot, hade aldrig haft eget rum. Men blev så otroligt besviken då jag fick se ”lägenheten” ett rum i en korridor som jag skulle dela med en annan tjej, finsk hon också hon jobbade natt och jag dag. Det var för övrigt en riktig kulturchock, från det stränga Finland till det lössläppta Sverige. Bara det att du reformen infördes av Bo Rexed samma år, man skulle dua alla, i Finland skulle man resa sig upp i matsalen när läkarna kom in. Inga krav på perfekt uniform, man fick hämta ett antal rockar på tvätteriet och på fötterna träskor och håret behövde inte vara uppsatt.

Karolinska är ju ett universitetssjukhus så vi fick verkligen en kontinuerlig utbildning, jag gick bla.en utbildning i intensivvård som innehöll anatomi och fysiologi, sjukdomslära, anestesiologi, apparat lära, sjukhushygien, ergonomi, sjukvårdslära, andningsvård, patientpsykologi, terminal vård.

Efter den utbildningen tog jag lite extra pass på vuxenavdelningar som respirator vak på natten, verkligen ansträngande, går inte att koppla av en endaste minut.

Blev kvar 10 år på KS innan jag flyttade till Ronneby tillsammans med joddlaren. Fick arbete på Centrallasarettet i Karlskrona på neonatalavdelningen på natten, det var mitt eget val eftersom vi då hade fått barn och att jobba natt gjorde ju att jag fick flera lediga dagar med barnen.

Gick oockså en påbyggnadskurs för vård av sjuka och nyfödda barn, den innehöll, svenska, bild och form, musik ock rörelse, pedagogiskt drama, arbetslivsorientering, socialmedicin, vårdkunskap, psykologi, barn och ungdomskunskap och vårdpraktik. Inte så mycket sjuka och nyfödda precis, men fick vara med om en otroligt dramatisk förlossning. Kan jag berätta om en annan gång.

Hade redan på KS börjat jobba lite fackligt det fortsatte i Karlskrona, många möten och utbildningar på kvällstid.

Efter totalt 23 år inom barnsjukvården och 16 år av nattarbete hade jag fått riktigt stora sömnproblem, svårt att sova efter nattpass och lika svårt att sova på mina lediga nätter.

Funderade på om jag skulle vidareutbilda mej inom vården eller hitta på nåt annat?

Då har Ronneby kommun fått till stånd en förskollärararutbildning på distans med Högskolan i Kristianstad, lärarna kommer till Ronneby och utbildningen bedrivs på helger ock kvällar och vissa veckor i Kristianstad.

Då kände jag jag att att nu har jag chansen att få normala arbetstider och bättre sömn.

Kom med! Spännande att göra nåt nytt, först tänkte jag att jag kanske kan jobba halvtid, men vet inte vad som kom åt mej, testar att jobba heltid på lasarettet och bara ta tjänstledigt när jag absolut behöver det, prövar 1 termin, det gick bra, visst var det stundtals riktigt tufft,med uppsatser, tentor. Men hade bra support av joddlaren, han hjälpte till med det mesta.

Utbildningen gick i block, barns utveckling och livsvillkor, förskolepedagogik, barnomsorg och skola, natur, miljö, teknik. Fördjupning med utvecklingngsarbete, yrkesrollen.

Dom här åren var givetvis jobbiga, heltidsjobb på sjukhuset, sen plugg och familjen, huset, trädgården (20,000) kvadrat, men det va intressant och givande, och konstigt nog kan man jobba på utan ledig tid om det är roligt.

Efter utbildningen fick jag arbete utanför Ronneby, förskolan låg på en gammal prästgård, helt otroligt fint med stor trädgård där jag så smått började ett miljötänk, men nu är det utbildningar och kurser jag vill berätta om, varför? Jo för att det allt för länge har det existerat en syn på att dom som arbetar på förskola leker och passar barn!

Så nu kommer jag att berätta vilka högskolekurser och utbildningar jag gjorde. På Reggio Emilia institutet i Stockholm, eget praktiskt bildarbete varvat med föreläsningar, bild och form i ett utforskande temainriktat arbetssätt,lera,material, teknik och användningsområden, teckning, något om montering och utställningningsteknik.

Helt underbar kurs som jag hade mycket nytta av.

Specialpedagogik 5 poäng, hm den pågick ett halvår och jag trodde jag skulle få verktyg att hantera barn med olika problem, men inte alla högskolekurser är givande.

Sen lyckades ju rektorn övertala mig att bli arbetsplatsombud, fast jag hade bestämt mig att inte jobba fackligt, hux flux så är jag vice ordförande och sekreterare och jobbar en dag i veckan på lokalavdelningen på Lärarförbundet. Mycket lagar och paragrafer att läsa in, torrt och tråkigt och så många kvällsmöten , prata inför en full aula rena skräcken.

Barns lärande-pedagogen roll.

En kurs på en termin som jag inte minns mycket av, läser syftet, få en fördjup insikt om barns lärande, utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv bla, bla, bla 10 tillfällen om 3 Tim som knappt gav nåt.

Men det gav kursen levande verkstad som arbetade med att kombinera bildskapandet ur tre aspekter, konstnärligt, socialt kommunikativt och som ett pedagogiskt hjälpmedel att upptäcka och gestalta omvärlden. Men

Oj va den kursen hjälpte mig att utveckla barnens skapande.

Sen kommer nog den 10 poängskursen som gav allra mest, skriv och läsutveckling i ett helhetsperspektiv år 1-16 möjligheter och hinde föt barns språkutveckling och lärande.

Alltså en utbildning jag bara längtade till.

Men det kan jag inte säga om 5 poäng i Allmän didaktisk kunskap och didaktisk analys,minns inte ett dugg av den utbildningen, ändå fick jag VG, konstigt.

Ja så fick kommunen en del pengar att utbilda genushandledare, fanns noll intresse i vårt rektorsområde, jag tyckte det var hemskt att inte ta till vara på tillfället och visste nog inte vad jag gav mej in på, inte trodde jag det här med genus skulle vara så känsligt inom ett yrke där 95 % är kvinnor, men det var inte alls lätt att få igång ett genustänk. Lättare bland föräldrarna faktiskt. Kanske för att jag var med i den lokala styrelsen med föräldramajoritet?

Ett annat roligt uppdrag var att vara utvecklingspedagogiskt i rektorsområdet så länge man fick arbeta med utvecklingsfrågor, men då man plötsligt skulle börja med semesterplanering för 8 förskoleavdelningar och 4 fritidshem var det inte alls roligt.

Jaha så arrenderar joddlaren en restaurang 5 mil utanför stan och behöver hjälp att få den för att gå runt, så jobbar där mina lediga helger och en hel semester, fy fasen åka tidigt på morgnarna och komma hem tio tiden på kvällen och räkna dagskassan, kan säga att jag var glad när semestern va slut och jag fick gå tillbaka till förskolan.

Sen flyttade vi till Trelleborg och tanken vaatt jag inte skulle jobba mera, men det var 2008 och finanskris och det tog ett helt år innan vi fick huset i Ronneby sålt, så jag fick söka jobb igen, på en betydligt större förskola och rektorn som såg mitt Cv ville att jag skulle ta på mig flera uppdrag, men för en gångs skull kunde jag stå på mig och tog inte ett enda uppdrag.

Så den sista kursen i mitt yrkesliv blev, matematik för små barn, riktigt kul.

Och nu:

Måndag gör jag ingenting, ingenting

Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring

Onsdag sitter jag i tankar

Torsdag går jag mest och vankar

Fredag gör jag vad jag vill

Lördag stundar helgen till…