Det hänger på håret….

Det var ett bra tag sedan jag tittade på Uppdrag granskning på SVT, tyckte det blev lite väl deppigt med allt elände som kom i dagen, även om jag gillar samhällsgranskande program, så kan jag bli lite övermätt på allt mygel och att våra makthavare ofta är små och stora skurkar.

Men igår tittade jag på programmet och måste säga att det var helt otroligt vad som kom i dagen och vilken obehaglig handel med vaddå? Jo hår, i västerlandet är hårförlängning något som otroligt många använder sig av för att få ett fyllligare och längre hår. Kan bara säga att önskar att dom sett det här, tror att många, ja dom allra flesta inte har en susning vad dom limmar eller syr in i sitt eget hår!

Håret kommer från Indien och Kina i såna enorma mängder att det finns stora fabriker som tvättar, efter att dom rett ut dom trassliga hårbollarna, det färgas till olika färger för att passa kvinnorna här, fanns till och med en anställd som plockade löss ur hårtussarna.

Vem skänker då det här håret? Ja en del var Fare Trade märkt, det håret kom från Indiska tempel, människor som exempelvis tillfrisknat efter sjukdom, offrade sitt hår och blev rakade av munkar i templen, dom var till och med tvingade att betala en liten slant för att bli skalliga!

Vad hände sen med dessa hårberg? Jo håret såldes av munkarna till fabriker som sen prepareade håret, så stt det kunde säljas för dyra pengar till västvärlden. Givetvis var det kvinnor som för motsvarande 700kr/ mån slet i dom här osunda miljöerna där inga fläktar kunde vara igång på grund av att det var just hår dom sorterade. Lönen var klart under minimilön, men ledningen talade som vanligt om helt andra summor. Innan det här blev luckrativt hade helt enkelt håret brännts utanför templen.

Men det fanns ändå värre form av hårsamlande, från soptippar, skalper från döda människor och givetvis fattiga som sålde sitt hår. Måste säga att dom här mängderna hår nästan gjorde mig illamående. Ja vad gör inte kvinnor för att behaga och exponera sig sjäva i våra sociala medier!

Själv hade jag hår ner till rumpan när det var som längst, hade långt hår mellan 15- 40 år, hade tagit ett beslut att klippa mig då jag hade fyllt 40 år. Har alltid haft himla tjockt hår, så då frissan undrade om jag kunde tänka mig att donera den halv meter hon klippte av, tyckte jag såklart det var helt okey eftersom det skulle användas till att göra peruker till cancerdrabbade. Så hon tvättade och torkade håret och delade det i fyra flätor som honsnurrade en gummisnodd runt och sen klippte hon helt enkelt av fläta för fläta. Ska se om jag hittar nåt gammalt foto från den långhåriga tiden…

Gun i Italien Ung ova.....

Annonser

Alla är vi olika..

Tanken slog mig idag när jag efter en promenad intill havet satte mig ner i solskenet på en bänk och mitt emot träffades 4 män som jag vet pratade arabiska på en uteservering.

Sättet dom hälsade på fick mej att undra varför så olika?En av männen knöt sin hand och hälsade på två män med knogarna mot varann, en kom och gav en man en kyss på pannan och i nacken, medan han tog en annan i hand med ett för oss vanligt handslag. Vad har dom här ritualerna för betydelser? Kanske skulle jag gått fram och frågat, men jag var för feg. Men gissningsvis har dom mer eller mindre nära kontakt med varann.

Kvinnor ser man aldrig umgås på det sättet, dom är otroligt anonyma i gatubilden, en del bär sjal, burka har jag inte sett här i stan, försökt ibland att få lite kontakt men upplever att dom blir besvärade, synd tycker jag..

I nuläget hörs nästan ingenting hur läget är i Syrien, allt fokus är på galningarna i Nordkorea och naturligtvis Trump, båda verkar ha målat in sig i ett hörn hur skall detta sluta?

Het potatis..

Här i södra landsändan är återigen tiggeriet på agendan, I grannkommunen Vellinge vill en politisk majoritet förbjuda tiggeriet. Nu ska ni veta att Vellinge är en av Sveriges rikaste kommuner med en slogan ” Här är friheten lite större”!

Kunde ha fått en tjänst där men kände ett stort obehag att jobba i en kommun med såna värderingar, så jag tackade nej. Man var hårdnackat emot att ta emot flyktingar när dom vällde in här och alla försökte hitta lösningar, till slut tvingades även den rika kommunen ta emot ett litet antal.

Nu då så vill man förbjuda tiggeriet, det är en handfull personer som håller till i kommunen och som en man i ett debattprom uttryckte sig ” Man vill inte höra hej, hej och se en mugg”. vad vill dom då göra isället?

Ja ge pengar till hjälporganisationer i Rumänien, säkert bra,men har svårt att tro att dom här personerna över huvud taget bryr sig. Men det finns också många som har en helt annan uppfattning och skriver insändare dagligen i Sydsvenskan att dom inte står bakom politikernas förslag och skäms och inte alls står bakom det här och tar människorna som tigger i försvar.

Fick åter en påminnelse att jag inte skall använda ordet man då man då det egentligen är min egen åsikt ,själv har jag missbrukat det i tron att det var lite egotrippat att använda jag, men då jag hörde mannen i programmet säga ” Man vill inte höra hej, hej” då han borde sagt, jag vill inte..

Får skärpa mig ytterligare och ta ansvar för vad jag tycker och inte skydda mig med man..

Då och nu..

Ibland tänker jag på hur olika unga människor lever sitt liv i dag jämfört hur det var för oss 40 och 50 -talister.

Då vill jag påstå att det var vanligt i alla fall på landsbygden att man vid 15 års åldern flyttade och helt fick stå på egna ben. Många fick skaffa sig yrkesutbildning på egen hand och väldigt tidigt var man ute på arbetsmarknaden.

Senare i livet kunde man bygga på utbildningen, det var härligt då den chansen kom att man kunde läsa in olika examen helt på egen hand, trots att vi hade en dålig skolunderbyggnad att stå på.

Att gå på en högskoleutbildning gav i alla fall mig en ny dimension av att plugga kunde vara så roligt och utvecklande.

Vi bildade familj tidigt, ofta i 20- års åldern. Inga större krav på boende hade vi, tror dom flesta bodde som jag, första åren med barn i en etta, som senare blev en trea och i 30- års åldern hus.

Att skaffa statusprylar som nya bilar tror jag inte många hade råd till, vi köpte många gamla ” häckar” som gick några år, sen blev det en ny bedagad bil. En helt ny bil har det blivit en blå Saab som jag rattade över 20 år.

Tänk idag bor ungarna hemma hur länge som helst, naturligtvis på grund av bostadsbristen, men också för att det är billigt och bekvämt med markservicen. Nästan alla går gymnasieutbildning, vilket ju är en otrolig förmån! Sen tar många sabbatsår och ger sig ut i världen, lärorikt så klart. Sen behövs ju ytterligare utbildning som tar flera år och vips så är dom en bra bit över 20 år innan dom kommer ut i arbetslivet och kanske inte ens får ett arbete inom sitt område.

Skaffa barn och familj kommer senare och då kanske det inte är så enkelt längre att få barn eftersom den biologiska klockan tickat fort.

Att skaffa barn och stort hus går numera hand i hand, är min erfarenhet av alla dom unga familjer jag träffat under alla år i förskolan. Att köpa flotta hus och ett par bilar innebär ju stora lån och då behöver båda föräldrar jobba heltid, vilket numera är vanligt. Barnen har väldigt långa dagar på förskolan. Att gå ner till lagstadgade 6 timmars arbetsdag, som jag och dom flesta gjorde tror jag nästan inte existerar längre. Tycker det är så synd att så många missar så mycket i sina barns utveckling.

Det här med stress och utbrändhet är ju också ett nytt fenomen, det borde ju funnits då vi var unga också? Eller var det så att IT världen inte var uppfunnen och människorna fick naturliga pauser i arbetslivet och på fritiden var man helt enkelt ledig utan en fulltecknad agenda. Trots att vi inte hade Gym eller tränade var det inte så vanligt att folk var överviktiga!

Summa summarum, kraven från omgivning, arbetsgivare har förmodligen ökat och gjort befolkningen mer stressad trots att befolkningen är så mycket mer utbildad än vad vi var och att levnadstandaren har ökat betydligt så verkar människorna må sämre.

Kan ju undra hur vi kan ändra på detta mönster? Kanske har jag dragit helt fel slutsatser och bara är sentimental och tillbakasträvande?

Det tuffar på…

Fasen va fort dagarna rinner iväg? Ja, nog begriper jag att fast jag går upp så där 7 tiden senast 8, så sitter jag och degar med kaffe tidning och nyhetsmorgon på TV, plus att jag kollar bloggar och facebook och så vips är klockan 10!!

Det där med den tidiga morgonpromenaden det verkar aldrig bli av, vilka himla dåliga vanor jag skaffat mig, samtidigt gillar jag verkligen att dega på morgonen och intalar mej själv ” att va fasen du har ju jobbat så där 47 år, så nu kan du va värd att slappa lite”

Tänk att man alltid skall brottas med det där dåliga samvetet!

Från folkvimmel till tystnad…

Från metropolen Wien med all sin historia av musik och konst, vackra byggnader till motsatsen, en liten by i den Åboländska skärgården, uppe på en bergknall utan grannar!

Måste säga att det är en spännande mix och så skönt att uppleva tystnaden och noll trafik efter en het och intensiv storstad.

På berget kan man gå naken om man så vill, det är minimal risk att någon tittar förbi, dom få som vet att det bor folk där och känner oss drar sej för att kämpa sig upp för ” mördarbacken”. Men vilken luft det är där uppe, känns i varje andetag, ” joddlaren” tycker det är rena sanatoriet däruppe.

Vi börjar bli klara med reparationer och målning av husen så nu kan vi fixa lite bastuved, plocka smultron, blåbär, lingon och svamp och bara ta det lugnt, det är lyx.

Den här ön är inte liten, ingen liten kobbe, nej här bor flera tusen människor permanent och för mig är det en gåta, att dom kan försörja sig här, då bruket som förädlade skrot numera är nedlagt, det gav ju merparten av männen på ön en inkomst.

Men kreativiteten är det inget fel på, små privata företag har poppat upp, tror att det turisterna på sommaren som håller dom flytande.

Men ni ska veta att allt i Finland är dyrt, maten, hantverkare, loppis, you name it!

Det finns saker i mitt kära hemland som jag gillar, det rättframma, det robusta, inget om och men, pang på rödbetan bara.

Men också en ganska otäck känsla av främlingsfientlighet, trots att landet knappt tagit emot några människor i nöd! Lyssnade en hel del på radio och där tjafsades om man skulle ta emot 2000 eller 2500, ja jisses här handlar det om att i höst få ut 70 000 i jobb och alla dom som kom under den värsta kris vi upplevt att få en hyfsad tillvaro.

Också så är det väldigt obehagligt att en minoritet numera bara 5 % av befolkningen, mer eller mindre, förminskas eller är oönskade på grund av språket, svenska, vad beror det här på? Egentligen har jag ingen aning, men tror att dom som talade svenska var lite av kulturelit i Finland och det lever kvar, fast majoriteten egentligen är ( tror jag) precis som dom med finska som modersmål en blandad kompott. Kanske finns en avundsjuka eftersom dom med svenska som första språk idag behärskar finska lika bra, medan dom finskspråkiga talar om dom ens vill försöka usel svenska trots att det är obligatoriskt ( hoppas jag har rätt) i skolan.

Det händer allt oftare att man inte vill prata svenska och jag läste också i det svenskspråkiga Huvudstadsbladet om hur svenskspråkiga känner sig, det är riktigt olustigt.

En liten episod, servicen på ön är trots att det händer så mycket mer än när jag bodde där, mycket sämre, då fanns två livsmedelsaffärer i byns utkant, bank, post, bibliotek, skola, på ett bekvämt avstånd. Allt nedlagt, idag!

Men det finns en uttagsautomat i Dalsbruk, , närmsta tätort, ” joddlaren” stoppar in sitt kort och innan han ens slår koden suger automaten kortet! Finns ett telefonnummer att ringa, svenska vill inte personen i andra änden prata, inte heller engelska så han lägger på!

Finns tydligen en bank på ön som om man beställer tid kan hjälpa, nu har vi fler kort så det enklaste är att slå en signal till Sverige och spärra kortet, men om jag inte kan finska och bara har ett kort blir det ganska knepigt. Tänker återigen på gamla människor som inte riktigt hänger med i allt det nya.

Älskar det enkla i linjer och former i finsk design, men tycker att man exploaterar dom gamla klassikerna för hårt, Aaltos alster, Ittalas klassiker och Marimekkos blaffiga blomma, för att inte tala om Mumintrollen! Nu kan jag också här i stan köpa påslakan med Tom från Finlands homosexuella män, förstå mig rätt, man blir för mätt, precis som på Carl Larssons fantastiska målningar som på 70-talet fanns överallt.

Det är säkert inte lätt för nya förmågor att slå sig fram, jag vill se lite ny fantastisk design från Finland, inte gammal skåpmat hela tiden.

Men det finns så klart mycket som blivit bättre, många som kämpar för insjön på ön,vattnet har säkert blivit mycket renare, inga bensindrivna motorer tillåts, ingen mattvätt, ädlare fiskar har utplanterats, likaså kräftor,minns mina egna kräftfångster i ungdomen, spännande!

Så med detta sagt, gillar mitt Finland ! men har precis som i Sverige saker som bekymrar mig…

Hemma igen..

Varit tyst från mig ett bra tag, har varit på resande fot. Först i ” joddlarens” hemstad Wien i 5 dar och sen i mina hemtrakter i Finland i 3 veckor, snacka om olika upplevelser!

Tänkte idag berätta och visa några bilder från Wienresan. Möttes av en smärre värmebölja, hemma var det ju ganska svalt, så vi var klädda i långärmat och långbrallor och bara längtade efter svalare kläder.

Vi stod en evighet och väntade på bagaget som aldrig kom, lite meck att anmäla detta och få ett papper på att det var borta, vi var inte precis ensamma.

Så utan bagage men vid gott mod hittar vi ett snabbtåg som tar oss ganska nära vårt tjusiga hotell.

Vi bestämmer att ta en typisk turistbuss, vi sätter oss på övre däcket och vad händer efter en stund, ösregn! Vi har ju inga ombyteskläder, men då kommer en söt flicka och delar ut tunna plastcapes till alla. det var bara en störtskur, den enda. Vi fick en fin överblick av den väldigt vackra   innerstan, så nu var det dags för käk, fick bli den traditionella Wiener Schnitzeln, ja först en konstig soppa jag glömt namnet på och sen Apfelstudel som efterrätt, sen var det bara att övermätta gå och lägga sig.

Inget bagagepå dag två, så nu får vi bege oss ut och shoppa, vi befinner oss centralt och där är också alla exklusiva affärer med astronomiska priser. inget för våra resekassor, men vi hittar ett HM där vi kan köpa på oss lite svalare kläder. Dottern som ville bada i poolen med Uno köpte en bikini som visade sig vara minimal, vilket hon inte alls gillade, men Uno såg sin chans att reta sin mamma ordentligt ” vilken fin bikini mamma” har aldrig sett någon komma så snabbt ur en pool och slänga på sig badrocken som hotellet stod för.

Lång stadsvandring då vi beundrade alla vackra byggnader, men Spanska ridskolan som dottern gärna ville se, alltså uppvisningen, var dessvärre inställd eftersom hästarna var på säkert välbehövligt sommarbete.

Tredje dan, fortfarande inget bagage! Vi skall leta reda på ” joddlarens” barndomshem, högst osäker om det finns kvar så där 60- 65 år senare? Efter en låång och het promenad 33 grader närmar vi oss och han känner igen en marknad som idag mest sålde krafs men då var en viktig plats där bönder sålde sina grödor till stadsbor som i en okuperad stad inte hade lätt att få tag på mat.

Vi närmar oss hans gata och fantastiskt huset finns kvar! Vi kommer in i porten och trappuppgången är exakt den samma, kikar in genom ett trasigt fönster till källaren och den är också likadan, det bor folk i huset, men vi ser ingen.

” Joddlaren ” visar nedgångarna till skyddsrummen i den lilla parken utanför, dom är idag igenfyllda med jord. Berättar en hel del roliga händelser om husen och människorna.

Fjärde dan, inget bagage. vi skall besöka Slottet Schönbrunn, vilket kommer att ta det mesta av dagen. Har sett det en gång tidigare och visst blir man mäkta förvånad att det fanns någon som kunde bo så otroligt lyxigt!! Vi höll oss utomhus, det räckte, att gå igenom alla fantastiska salar förskonade vi Uno ifrån, inget som en 5 åring orkar med.

Helt slut efter detta, men dottern ville absolut se Huntervassers berömda hus eller snarare kvarter, så vi letade oss dit också. Då vi kom hem hade vårt bagage anlänt men inte dotterns och Unos.

Sista dagen, lugn båtfärd på Donau med slussar och väldigt små sommarstugor vid stranden, Uno tog sig en väl behövlig tupplur, tufft program.

När dom åkt vidare till Finland anlände deras väskor till Malmö…

Wien nästa..

” Joddlarens” hemstad är ju Wien, där är han uppväxt under 40- 50 talet. Nu har dottern tjatat på oss ett tag att vi skall besöka pappas stad, nu kunde vi inte stå emot längre, så nu bär det av, på självaste midsommardagen. För egen del hoppas jag på svalt väder så vi orkar med storstan!

Wien har ju en lång historia och mycket att titta på, konst, musik och anrika byggnader. ” Joddlaren” har minnen av när Röda armen invaderade stan, det var -45 och han är född -42 men dom stannade säkert några år.

Annars så fick den lilla killen gå på internat, vilket inte var någon dans på rosor, har ett kort där man ser vilka ” typer” som höll dom här småpojkarna i herrans tukt och förmaning.

Kreativitet är något som ” joddlaren” har gott om, för att tjäna en extra hacka snodde han prästernas fina biblar och gömde dom under madrassen, signerade också med sitt eget namn, kanske inte fullt så smart?

Ett utbrott av löss blev avslöjande, nunnorna kollade sängarna och då upptäcktes dom gömda biblarna, alla snyggt signerade med SP.

Nu kommer vi minsann inte att bo på något lusigt ställe. Dottern har gett sig den på att vi ska bo på ett riktigt lyxigt ställe, tror vi aldrig gjort det förut, vet inte om jag riktigt platsar där, men det ligger riktigt centralt och det är ju finemang, bra att ha alla sevärdheter inom räckhåll.

Tänkt jag ska lägga ut kortet från internatet i Wien så förstår ni nog att det inte var så muntert.

1-106

Sorry kortet kan av inte hitta just nu, men tänk er 30 mycket små pojkar som alla ser allvarliga ut och så två präster som var allt som katolska präster blivit anklagade för.

Men vi skall inte gräva ner oss i gamla oförätter, nej vi ska koncentrera oss på positiva saker i dagens Wien.Så Auf Widersehen och fin midsommar…

Hittade kortet, ni förstår själva att inte få bo hemma och vara så här liten, ” joddlaren” sitter längst till höger andra raden nerifrån.

Nostalgi…

Den senaste veckan har varit bilrik här i stan, först ut var raggarna! I min enfald trodde jag inte dom fanns längre, jodå dom satt i bakluckorna och hängde ut genom fönstren med skrålande musik och klädseln var väl 60 tals typisk, alla utom förarna halsade öl.

Minns då jag bodde i Stockholm i slutet av 60 talet och halva 70 talet, då var Kungsgatan raggarnas egen gata, där körde dom fram och tillbaka under mycket ståhej. Har aldrig åkt någon raggarbil, var absolut inte min grej.

Blev inga kort av raggarbilarna, dom är inte så välvårdade och fina som dom bilar som invaderade stan på nationaldagen, var säkert 100 välvårdade pärlor.  Ser egentligen bilen som enbart transportmedel, men kan inte låta bli att beundra dom här bilarna med sin design och läckra färger.

Förr kunde man direkt se vilken märke en bil var, men idag tycker jag alla bilar liknar varann, såg precis en Porsche utanför fönstret, hade aldrig gissat det om jag inte sett märket. Sen är det väl konstigt att det nästan enbart är svarta, grå, vita bilar numera, därför bjuder jag på några färgsprakande godbitar. Men vi får nog vara glada över att inte dessa bensinslukande snyggingar är vanliga… Fler

Costa del Sol….

1-IMG_63242

Den vackra platsen i Ronda..

Den vackra byn Casares

42-IMG_4007

Den vackra byn Casares högt uppe i bergen.

37-IMG_3999

Liknar inte våra kyrkogårdar precis, men Uno tyckte det var fint med alla plastblommor, dom vissnar inte heller menade han!

32-IMG_3993

En gränd i staden Manilva.

29-IMG_3990

Världens bästa Uno med pappa Eric.

44-IMG_4011

Jobbigt med sand i sandalerna, det var inte lätt på sandstranden i Manilvas marina..

27-IMG_3986

En blåsig dag vid poolen..

22-IMG_3979

Sitter på balkongen efter hårtvätt, very bad hairday…..

26-IMG_3985

Svalorna hade bråttom att få ett hem, flög ut och in alldeles outtröttliga..

20-IMG_3977

Gibraltar syntes från balkongen, jag tyckte konturerna liknade en snarkande ” joddlare”

18-IMG_3974

Bananblomma !

12-IMG_3966

Ingen ful inramning för dom här hotellgästerna..

09-IMG_3963

Små papegojor eller kanske parakiter såg vi eller hörde, dom skriker ganska högt och kommer i flockar..

06-IMG_3959

Kvällssol på balkongen..

Tidigare äldre inlägg

Bloggstatistik

  • 20,754 besökare