Yalla, yalla..

Yalla är ett arabiskt peppande tillrop! Yallatrappan är någonting som startade i Rosengård i Malmö, tror inte  finns någon i det här landet som inte känner till Rosengård, trots det vackra namnet, så väcker namnet inga positiva vibbar, så mycket negativt som skett i den här förorten till Malmö kunde fylla ett A4 ark.

Därför känns det extra viktigt att peka på något positivt som faktiskt pågått sen2010! Christina Merker Siesjö heter kvinnan som startade ett projekt med invandrarkvinnor som inte varit ute i arbetslivet, inte kunde svenska, hade dålig skolgång, inga sociala kontakter! Men dom kunde laga mat, där fanns deras lilla, flämtande låga av självkänsla. Från en blygsam start 2010 driver Yallatrappan nu café, lunchrestaurang, catering, syatelje,kontorsstädning och konferens service. Dom syr åt Ikea. Dom levererar luncher till Region Skånes centralförvaltning, ett smärre under när man vet hur svårt det är att vinna en offentlig upphandling. I oktober lagade dom tusentals falaffeltallrikaar till flygbolaget Bra!

Christina berättar att resan inte varit enkel. Kvinnor som aldrig arbetat, inte visste vad avtal,arbetsplatskultur,” ta ansvar” betyder. Det är inte konstigt att just Yallatrappan blivit ett av Sveriges mest lyckade integrationsprojet.

Till slut 3 enkla integrationstips från Christina, när du har barnkalas glöm inte att bjuda nyanlända barnet! Det gjorde jag och dottern fick en så nära vän! Våga säga ifrån när du möter varddagsrasism, det är inte alltid lätt men känns otroligt skönt när man tar ställning. Sen nummer3 då, utgå från att okända människor vill göra rätt och att dom inte är farliga. Gå inte i en vid cirkel runt det där tuffa killgänget. Gå rakt fram och byt några ord med dom. Där vete sjutton alltså, kanske???

Annonser

Har jag tappat det?

Vad då undrar ni? Jo mitt fina immunförsvar som jag alltid varit så glad över. Ett långt arbetsliv bland sjuka barn och bland ständigt snoriga,hostiga,kräksjuka barn blev jag ytterst sällan smittad. Det var ofta så att kollegorna bad mig ta hand om barn med infektioner ”för du blir ju aldrig sjuk”.

Men nu då vi firade jul tillsammans med några härliga ungar i förskoleåldern, snoriga var dom, men hur pigga som helst! Kunde ju inte låta bli att gulla och kramas så ofta som möjligt.

Tog ett par dagar så fick jag lite torrhosta, inget märkvärdigt, blir nog inget mer än så trodde jag! Men halsen började göra mer och mer ont, kunde knappt svälja min egen saliv, försökte dricka små klunkar vatten, te men det var en pina att svälja, mat var inte att tänka på. Sen det fruktansvärt sega slemmet som nästan var omöjligt att få upp, bodde nog i badrummet,hostandes, harklandes och spottandes, inte kunde jag få fram ett ord, nog så frustrerande! I synnerhet då ”joddlaren” hela tiden,ville veta hur jag mådde, han har nog inte sett mig mig så risig på mycket länge, han tjatade om läkare, jag bara ruskade på huvudet, var nog ganska säker på att det var ett virus som skulle gå över om en vecka, han sprang på apoteket och köpte receptfria hokus pokus mediciner för dyra pengar, som jag med möda svalde, kunde ju inte argumentera emot..

Nu har det gott en vecka, i morse kunde jag kraxa fram några ord och det hemska slemmet har avtagit, så det verkar som min egen diagnos stämmer.Sände verkligen en tanke till alla dom med Cystisk Fibros som dag efter dag får kämpa med sitt sega slem, timmar varje dag, med sjukgymnastik, inhalerig, mediciner. Sjukdomen är kronisk så min vecka med dåligt mående är i det sammanhanget inte mycket att orda om.

 

2017

Känner nästan motvilja för att sammanfatta året! Känns som om stor del av vår värld styrs av idiotiska män.

Det otroliga som hände i USA att en pajas med mycket unkna värderingar blir världens mäktigaste man, en man som säger Amerika först, som vill bygga murar,stänga ut människor på grund av religion, säger upp klimatavtal o.s.v.

Sen har vi en förvuxen livsfarlig baby Kim Jong un på Nordkorea, dom här herrarnas lek kan sluta i en gigantisk katastrof.

Lägg till Putin, Erdogan, en handfull diktatorer i Afrika, Sydamerika och högerextrema som tagit makten i Europa. Nog finns det anledning att oroa sig!

Som om det inte var nog, Brexit och ett stort antal terrordåd med många oskyldiga offer, blir helt matt .

Människor som gett oss både glädje och tankeväckande stunder har dött, Hasse Alfredsson så många skratt, men också mycket klokskap.

Hans Rosling, mannen som med hjälp av statistik påvisade att allt inte är fullt så hopplöst.

RosaTaikon som fört en outtröttlig kamp för romernas rättigheter.

Rickard Wolff, mannen med dom vackra melankoliska ögonen som både sjöng och skådespelade.

Mikael Nyqvist duktig skådis.

Måste också nämna Birgitta Ulfsson som alltid funnits i mitt liv, med sin tydliga finlandssvenska, tänk att man hörde vartenda ord från många av dom äldre skådespelarna!

Lennart Nilsson med sin aldrig sinande nyfikenhet som gav oss fantastiska foto upplevelser!

Under året har Sverige passerat 10 miljoner människor i landet. Måste till slut nämna metoo som dragit fram lika kraftigt som dom många orkaner som drabbade världen, måtte förändringens vindar blåsa, kanske inte med orkanstyrka….

God Jul!!

Visst blir det jul i år också, även om jag känner mig som en urvriden trasa! Har egentligen inte gjort något fysiskt, nåja åkt till Finland två gånger på raken, räknade på alla fordon jag använt 12 bussar, 8 tåg och 4 flygplan..

Vi var faktiskt 11 personer som sov och åt, köade till en toa i 4 dar då vi var hemma i Finland, visst gick det bra, men kände efteråt att jag inte precis var i bästa form, gick omkring som en zoombie och bara ville sova..

Men nu ska julen firas i lite gladare tongångar, med barn, hundar och dans runt granen, ser fram emot det i år, vanligtvis har jag verkligen inget till övers för julhysterin, men just nu behövs lite glädje och barnskratt..

GOD JUL !

 

Tillbakablick..

Att begrava sin mamma väcker både minnen och tankar.. Tankar från barndomen är nog ganska diffusa, en tid som bestod av somrar med lek utomhus och väldigt iskalla vintrar och en mamma som alltid jobbade, var det inte med mat till alla var det tvätt, mangling och sen hennes heltidsjobb på Amos Anderssons gård, tungt i växthusen plocka tomater, gurkor, minns att hon var helt grön då hon kom hem, tvättade av sig och började genast med matlagning och sen disk och kanske tvätt av kläder i bastun, minns att pappas kläder från smedjan på bruket var kolsvarta, hon skrubbade dom för hand med byktvål! Dessutom skölja tvätten i ett hål i isen på vintern!

Begreppet Duracellkanin var inte uppfunnet, men nog var mamma en sån, aldrig en ledig stund, när vi andra slappade då var hon ute och rensade ogräs i trädgårdslandet, ju större familjen blev med män, sambos sen barnbarn och senare barnbarnsbarn, hon fortsatte envist att skämma bort alla med mat, bullar och dessutom ett gott humör..

Känns så klart ganska ledsamt att vi alla döttrar flyttade till Sverige, men tiden var som den var, inga jobb i Finland, själv ville jag bo kvar , men inget jobb, inget liv, så var det bara.

Så småningom skaffade mamma telefonabbonemang, då kunde vi i alla fall ha den kontakten med henne, pappa hade svår hörselskada så många samtal med honom blev det inte. Åren i kriget gjorde inte honom bara döv, utan satte nog svåra ärr i själen också..Han som aldrig tagit död på en mus, det har jag ärvt från honom, men mamma hade inga problem, huggorm, fram med första bästa tillhygge och ormen är stendöd.

Flyttade ju hemifrån som 15 åring, herregud va oroligt det måste varit! Med all rätt, för nog testades gränser alltid, tänk själv, ingen som någonsin höll ett vakande öga eller kom med en rejäl utskällning när det var befogat.

Sen följde ju alla systrar efter, måste ha varit svårt, vi tänkte nog inte så på den tiden..

Ja du mamsen, ditt liv var fyllt av arbete, precis som taxiföraren sa i förrgår ” hörde att mamma dött, hon var nog hurja på att jobba” och han tillhörde ändå en yngre generation…

 

Minns..

När det verkade som om mamma skulle klara den pärsen, med höga infektionsvärden, hög feber, fick vi systrar ta beslutet om man skulle fortsätta med behandling. Alternativet var att skicka mamma till en stad som i stort sett är finskspråkig, där skulle hon i sitt tillstånd förmodligen inte begripa någonting!

Efter kort betänketid kom vi överens om att inte skicka henne till sjukhus för ytterligare undersökningar och provtagningar.

Mot alla odds piggnade hon till, började dricka och äta så smått och skickades tillbaka till sitt boende. Var i Finland då, för ett farväl trodde jag, helt plötsligt satt krutgumman upp och drack kaffe och åt bulle!!

Flög hem och tänkte att hon får nog vara med ett tag till, för är det någon som hade sisu så var det hon. Men det tog bara några dar så satte infektionen ny fart, varje dag fick jag lägesrapport från systrarna vid hennes sida, upp och ner och så igår gav hon upp lungt och stilla, hon blev ju 93 år men åldern har inte så stor betydelse, ledsamt är det..

Hon har verkligen inte haft ett lätt liv, fyllt av arbete och plikter, enda flickan med 5 bröder och en despotisk far skulle jag nog säga. Barnen var helt enkelt arbetskraft! Så fort dom hade skollov, väcktes dom tidigt ut och utföra olika arbetuppgifter, det var en gård mamma växte upp på.

Min mormor dog ung, jag trodde det var TBC som var vanligt då, men enligt mamma och yngste bror var det ett astmaanfall. Då fick ju mamma ta hand om allt det praktiska, vilket hon till stor del gjort under kriget i Finland också, tre bröder var ute i kriget, deras bästa hästar konfiskerades och fick tjänstgöra som sjuk och liktransportörer och mamma sa att en av hennes bröder som fick utföra det hemska uppdraget aldrig mer blev sig lik.

En annan bror försvann, då visste man inte om han blivit tillfångatagen eller stupat, men fick nu veta av en eldsjäl som lagt ner mycket jobb inför 100 års juileumet, att han skadadts av granatsplitter i huvud och mage. Tänker att det hade varit gott att få veta det lite tidigare.

Som det var på den tiden fick en son ta över gården, i det fallet fick några bröder tomter och mark, en fick ingenting för att han trotsade far och mamma fick heller ingenting för att hon slitit som oavlönad piga sen barnsben, om detta var hon helt tyst, inte förrän på äldre dar berättade hon om hur hon behandlats.

Så vi fick flytta in till underbara farmor tills mamma och pappa hade råd att skrapa ihop så mycket pengar så dom kunde bygga ett eget hus, ont om material i efterkrigstidens Finland, men lagom tills jag skulle börja skolan stod det klart. Måste ha kännts som en stor seger för mamma!

Huset hade vedeldad panna som värmde upp elementen, vatten och avlopp kom senare och nu blir det lilla ”skrapabullan” som är den enda ( tror jag) som orkar ta över föräldrahemmet, det ligger fint i skärgården med insjön in på knutarna. det kommer hon att fixa bra, hon har också sisu!

Vi har ju Utkiken på berget, alla systrar ihop som är betydligt enklare att sköta och är vi bara där några sommarveckor så känns det som en bra lösning.

Ja summa summarum, mamma jobbade jämt med något,lgade mat, tvättade från början för hand, senare i bastun, jobbade heltid på en gård med äppelodlingar, växthus med gurk och tomatodling. Alltid, alltid igång med någonting, då jag tänkt efter ville hon aldrig att vi skulle tvingas hjälpa till, det skedde helt på frivillig basis, förstår att hon ville ge oss en fri barndom, tack för det kära mamma, förstod det inte då, du måste ha varit så trött, så många gånger.

Nu då julen närmar sig tänker jag också på att du/ ni lyckades få ihop julklappar till oss tre ( skrapabullan var inte med i bilden då), så vi fick uppleva jul.

Den här julen blir en minnenas helg tror jag, då vi tillsammans gör mamma levande igen för en stund i alla fall…

Inte lätt…

Har kommit hem från Finland efter en vecka som mest handlat om att hälsa på mamma, som samtidigt som hon firade sin 93 års dag blev riktigt dålig, hög feber och skyhögt infektionsvärde, så jag var inställd på att det nog var sista gången jag skulle se henne vid liv.

Hon låg på en vårdavdelning som i Finland kallas ” bäddis”, där låg hon med anibiotika intravenöst, tills hon lyckades dra ut det, blev förvånandsvärt pigg och skickades efter några dar till ” Almahemmet” där hon bott ett tag nu. Började äta och dricka lite smått och förvånade oss alla!

Men idag fick jag ett SMS från en av mina syrror på plats som säger att hon är mycket, mycket svag och på väg att somna in, önskar så klart att hon skall sluta kämpa och ge upp, men hon tillhör ett mycket envist släkte, så om hon fortsätter att kämpa som hon gjort hela sitt liv, blir jag inte ett dugg förvånad!

Dom sista åren har hon inte varit sitt ” gamla jag” en demens som gjort henne annorlunda, vilket gjort att jag på sätt och vis sörjt klart redan, men en mamma är alltid en mamma..

Plastbanta?

Alltså, det är rent förskräckligt vad mycket plastskräp det blir, även i det här lilla hushållet, det blir så tydligt när vi sopsorterar vårt plastskräp! Kärlet för plast är alltid överfullt.

Man blir ju mörkrädd av att läsa att våra hav redan 2050 kommer att innehålla mer plast än fisk, hur hemskt är inte det? Micropast har ju blivit ett allt större problem för livet i våra hav. Vår kunskap behöver nog öka och våra politiker behöver stifta lagar som förbjuder onödigt plastanvändande och det snabbt.

Olika myndigheter har nu det här på agendan och det är avsatt pengar i budgeten, men räcker det? EU har vaknat, en genomsnittslig svensk använder 90 påsar per år, man vill få ner antalet till 40. Här i hela stan får man inte automatiskt plastkassar eller påsar längre, expediterna frågar om man behöver en påse, ett litet steg, men ändå ett steg.

Det är ju bekvämt med plast, för matförvaring i form av folie och burkar, men jag tänker på all takeawaymat som bara används en gång och dessutom ofta ligger och skräpar i naturen och på gatorna.

Att plast finns i nästan allting kläder, hudvård,leksaker, inredning men det måste ju gå att förändra, vi som har några år på nacken har ju faktiskt levt utan plast!!

Bodde man på landet gick man till bonden med sin mjölkkanna eller till butiken som fortfarande fanns i närmiljön och även där med sin kanna, ost, kött fick man en bit papper om, mjöl, socker, gryner vägdes upp i papperspåsar, som återanvändes, kan se min farmor släta ut och spara påsarna.

Förstår att det inte är möjligt att återgå till den tiden, men det finns nog en del att ta lärdom av! Var själv mer miljömedveten då jag var engagerad för en miljöcertifierad förskola, hade alltid med mig nätkassar då jag handlade frukt och grönsaker och frågade alltid efter miljövänliga alternativ, känner att det är hög tid att steppa upp igen för kommande generation!

En stor del av våra kläder innehåller plast, det är inte bara fleece utan också acryl och polyester, själv har jag aldrig gillat syntetkläder, antagligen är bomull inte heller så bra, men lin och ylle och bomull känns både skönare och mer miljövänligt, merinoull och silke, finns säkert något i den hanteringen också, men vi måste ju för sjutton ha kläder!

Nu är det ju inte bara i hushållet vi måste minska på plastanvändandet, slitage från däck och vägar,slitage från båtskorv, konstgräsplaner, nedskräpning, indusriell produktion.

Vad händer med livet i havet? Minskat födointag hos fiskar och andra djur, inflammationer, negativ påverkan på nervsystemet och reproduktionen och alla vet att vi är högst uppe i näringskjedjan, så till slut drabbar det ju oss kanske inte dej och mej, men våra efterkommande, egentligen är det inte speciellt stora uppoffringar vi behöver göra, utan sluta att slentrianmässigt leva lite för bekvämt och tänka efter, det är faktiskt ganska enkelt, vi lever ju ett lyxliv på många sätt..

Speciell dag..

Den 7 november 1967 satte jag mina fötter på den svenska jorden! Hade inte varit utanför Finland, så det var stort, skulle börja mitt första arbete efter utbildningen, var 19 år gammal och naturligvis kände jag inte någon i Sverige.

Minns så väl att allting verkade grått och mycket tråkigare än i min föreställningsvärld, så mitt första intryck var besvikelse.

Tog en taxi till Karolinska sjukhuset, det var ju där jag hade fått mitt första jobb, bara genom ett brev och ett betyg.Hade verkligen inte mycket pengar att röra mig med, så jag betalade den summa som stod på mätaren, chaffisen blev störtsur.

Min andra besvikelse kom då jag fick veta var jag skulle bo, i brevet jag fått från KS stod det, att lägenhet var ordnad. Kom till en hög byggnad precis utanför grindarna till sjukhuset, i bottenvåningen satt en kvinna i en ” bur” hon visade mej var min ” lägenhet” var, ett rum i en lång, mörk korridor, som jag skulle dela med en tjej, öppnade dörren och där låg en tjej och sov, det var finska Lea som hade jobbat natt.

Men jag var inte så kaxig så jag klagade inte, det var nog inte tänkbart överhuvudtaget att i ett nytt land börja ställa krav! Det här huset var väldigt poppis för unga killar visste att det var smockfullt med unga tjejer. Det var ju ” flower power” tider och mina ögon var nog stora som dasslock, då jag såg hippies i sina speciella kläder, mycket gitarrspelande och visst luktade det konstigt? Jag kom ju direkt från den mycket stränga skolan i Finland och hade definitivt inte sett några hippies.

Började arbeta redan nästa dag, fick träffa klinikföreståndarinnan för barnkliniken,  Barbro Hyland syster till den kända Lennart Hyland, hon kände väl till dom finska flickorna och visste att dom hade en bra utbildning, det fanns många som arbetade på barnkliniken som hade 9 barnavdelningar!!

Under en ganska lång tid fick jag varje morgon klocan sju infinna mig på hennes kontor, hon hade koll på alla 9 avdelningar, och där det behövdes personal ja där fick man hoppa in, hade noll erfarenhet av barn med psykologiska problem, minns den första anorexiapatienten, som vägde allt hon åt på en brevvåg, begrep ingenting..

Att arbeta på barnonkologin utan erfarenhet och försöka vara ett stöd för barn och föräldrar är inte lätt när man är 19 år.

Att bli utnyttjad och ställa upp och jobba morgon va ledig ett par timmar på dan och sen jobba kväll, så var det, tills jag tog mod till mej och begärde att få ett fast jobb på en avdelning ” ja var vill du börja” sa Barbro. Hade funderat på det, ville jobba med spädbarn så jag valde en spädbarnsavdelning i kiurgi, barn från 0- 3 år. ” Javisst ” sa Barbro och så fick jag min önskan uppfylld.Hade jag inte öppnat munnen och ställt krav hade jag säkert fått fortsätta i poolen.

Det var mycket som var olikt i jämförelse med det lilla sjukhus där jag utbildat mej. Hierakin, då vi elever satt i matsalen och läkarna dom var tack och lov få, då reste vi oss upp och hälsade! Klädseln skulle vara perfekt, uniformen den vita klänningen skulle sluta mitt på knät, vita strumpor, vita skor och den lilla löjliga mössan.

På Karolinska skulle jag helt plötsligt säga du till alla, vare sej dom var kollegor eller docenter och läkare. För just 1967 hade Bo Rexed infört du reformen i Sverige. Det var så svårt att säga du så jag försökte på alla sätt undvika det.

Klädseln på jobbet var verkligen avspänd, man hämtade ett antal rockar från tvätteriet och nästan alla klampade fram i träskor, håret kunde jag ha i en fläta, behövde inte sätta upp det varje morgon, det gick lika bra med knästrumpor, inga vita strumpor, ingen mössa, hade den i början, men la den snabbt på hyllan.

Sen var det otroligt spännande med så många nya sjukdomar och alla föreläsningar vi kunde gå på frivilligt och naturligvis alla unga läkarkandidater, var ju 19 år. Det märktes verkligen att Karolinska var ett universitetssjukus, det hände hela tiden någonting. Blev kvar där i 10 år, trivdes otroligt bra.

Hann med att föda barn och ett kort äktenskap också….

1-Gun_50_År i Sverige_2017

November…

Nederbörd, nattsvart, nedslagen.

Nattkröken, nattblå, nix,nutida neonljus.

Nystekta nötbiffar, njutbara.

Nöjeslysten, nähä, nödbedd.

Njuter nyponte…

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 23,439 besökare