Yrken kommer och går

Går ibland en runda på kyrkogården, dels för att den är så välskött med krattat grus i sirliga former, men också för att det är intressant att läsa på gamla gravstenar.

Häromdagen gick jag för att ingående se hur kvinnor benämdes förr i tiden ja långt in på 19000 talet.

På den här kyrkogården, ja där var kvinnorna, maka eller hustru, hittade en enka, ja skrivet med e, en trotjänarinna, det var allt!

Medan männen alltid hade en yrkestitel, väldigt många mästare av olika slag, bagarmästare, myntmästare, tunnbindarmästare, kakelugnsmästare. Hur viktigt det tydligen var att männen hade en titel var att ibland står det hemmansägare om det inte finns ett yrke.

Många lantbrukare med pampiga stenar, nog var väl fruarna också lika mycket lantbrukare, nej bara makor!

Inte heller disponenter eller doktorer hade fruar som fick sina mäns titlar på stenarna, vilket ju är vanligt i litteraturen.

Tyckte det var så konstigt det här att kvinnor tydligen inte presenterades med sina yrken den här tiden, så vem vänder man sig till då? Ja då googlar man förstås och visst fanns det många kvinnoyrken, här är några polissyster, fabrikssyster, roddarmadam, kalaskokerska, gruvpiga, gråterska, sjukmoder, tärna ingen som gick luciatåg, nej tjänsteflicka.

En del väldigt märkliga yrken också, bönhas,lykttändare, brevmålare, bödel, likbjudare, sumprunkare, kittelflickare nog  blir man väl ganska nyfiken att på att veta mer om deras yrkesliv?

På senare tid har vi bytt namn på en del yrken, till det bättre kan jag tycka, sopgubbe har blivit miljöarbetare, städerska är nu lokalvårdare är ju ett par exempel.

Men tittar jag på platsannonser i en tidning idag begriper jag ingenting why director,eventcoordinator, kravanalytiker, visual merchandiser, ja det var några i den senaste tidningen, jisses jag känner mej som en som är helt bakom flötet!

Handlaren fick en pampig sten med sin nuna och ett tack från samhället! Hustrun en liggande sten på marken!

Det stora fågeläventyret…

Nu för tiden så tävlar man om precis allt i våra TV apparater, har precis tittat klart på ett gäng kändisar, hm varför måste det alltid vara kändisar som tävlar? Seriösa SVT har nu samlat ihop ett gäng mer eller mindre kända som skall ge sig ut i naturen och bli fågelskådare! Varje person får tydligen mer eller mindre hjälp av en ornitolog och som vanligt blir det utslagning.

Vad som gjorde det lite roligt var att jag fick lite minnen av ett minne som fågelskådare, under min förskollärarutbildning, vi bodde en helg i en kursgård i Blekinge skärgård och skulle en mycket tidig morgon ge oss ut och spana på fåglar. Vi smög runt i buskarna och höll på att skrämma livet av en sommarstugeägare som skulle gå ut och slå en drill i arla morgonstund och helt plötsligt ser han ett stort gäng med kikare och kameror i högsta hugg, undrar om han inte kissar på sig i ren förskräckelse!

Vad som sen följde var nog den dummaste tenta jag någonsin varit tvungen att göra, ett 60 minuters band inspelat med fågelläten, lite kvitter en torr röst ” detta är en storspov”  så där fortsatte det i en timme, vet ni hur svårt det är att bara lyssna på ljud utan att se en fågel?Efter en liten stund är man helt vilse i pannkakan och blandar ihop alla fåglar och självförtroendet bara sjunker. På nåt konstigt sätt lyckades jag klara av den där tentan.

Har jag använt mig av kunskaperna i barngrupperna? Ja delvis, frågar barn vad det är för fågel, så klart jag är glad om jag vet och att uppmärksamma barn på vad som vi ser och vad som händer i naturen och i skogen. Men aldrig att jag försöker tvinga någon att lyssna på fågegelkvitter på band….

Vårt land, vårt land…

Fastnade som vanligt framför Malous förmiddagsprogram, där finns alltid något intressant, hon är en utmärkt intervjuare, påläst, avbryter inte stup i kvarten och framför allt ger sina gäster tid.

Idag var Jörn Donner en av hennes gäster. Han var där med anledning av att Finland i år firar 100 år av självständighet. Då har den nu 84 årige Jörn skrivit en bok som inte är insmickrande, eftersom det kommer massor av såna böcker det här året enligt honom.

Malou viftade med finska flaggan och vad säger Jörn: ” Den är skiitfuul, så mesig inte alls lika färggrann som den svenska och norska” Han gillar för övrigt inte alls allt flaggviftande i Finland.

Jag gillar ju den här ” motvallsgubben” han har aldrig haft det där artighetsfiltret som dom flesta människor har, det är raka rör, tyck om det eller inte, han bryr sig inte.

Han menar att Finland är minsann inte nåt nav i världen, nej bara en stjärt som svansen på en hund som viftar till ibland! Nej han tycker inte alls att Finland har mycket att yvas över, idrottsprestationerna pekar neråt, likaså ekonomin, glesbygden blir glesare.

Finlands östra granne labil och hotfull och den västra mår präktigt och struntar i Finland och han menade att det är svårt att leva mellan två så olika länder.

Vidare sa han att det är perverst att Finland tar emot så få flyktingar, men att han upplevde efter alla resor i landet att det inte var folkets åsikter, att det var etablissemanget och makthavarnas beslut.

En glädjande sak var att Sannfinländarnas anhängare sjunkit från 19% till 9% sen dom kom med i regeringen!

Det är nog så med en person som Jörn Donner, älska eller hata, men jag tycker han är uppfriskande, han har levt så länge att han har perspektiv och kan dra slutsatser, på grund av att han är en aktiv person och förstår vad som försigår i maktens korridorer, han har varit där själv. Sen är det helt klart att han är en person med stort ego…………….

Boken heter ”JÖRN Suomi Finland” kollade på nätet men den var slut för tillfället.

Rätta prioriteringar ?

Visst  blir man mycket fundersam ibland. Här i staden  har vi ett ett mycket omdiskuterat bygge Rättspsyk, har förståelse för att man inte är så begeistrad att ha dom som grannar. Vi har ju häktet en liten bit härifrån och jag har fått frågan om det inte är lite läskigt. Men brukar svara att jag knappast tror att busarna vill stanna i området om dom är på rymmen, dom vill nog så fort som möjligt avlägsna sej.

Ja detta nybygge Rättspsyk kostade en förfärlig massa pengar och från säker källa ( hon arbetar där) inreddes det med designertyger och möbler! Det jag reagerade på var att internerna som vårdas där är max 50 st och personalstyrkan är 100 personer!!! Vi kan ju bara gissa vad det kostar skattebetalarna.

Ungefär samtidigt gick att läsa i den lokala tidningen att på ett äldreboende för dementa skulle man spara in på att ge dom gamla ” riktig ” mat på kvällen och istället servera gröt och fil. Maten kanske är den  enda ljuspunkten dom gamla har kvar. Kan verkligen gå i taket av det här.

Att grova brottslingar kostar  enorma pengar visste jag, men då jag läser att dom sk. säkerhetsplatserna kostar 22 500 kr per dygn om man slår ut alla kostnader på hela året, då reser sig nästan håret! Det är ett fåtal som sitter på dom här avdelningarna ett 60 tal i landet. På en vanlig anstalt kostar det i snitt 3250 kr och på häktet i min närhet 3550 kr per dygn också det en förskräcklig massa pengar.

Kan ju tänka mig att dom som som sitter på dom här säkerhetsavdelningarna är såna som Breidvik, Mangs och liknande typer, inte nog med dom hemska handlingar dom begått, det kommer att kosta skattebetalarna, kanske offrens anhöriga också om man verkligen hårddrar det!Tänk att dom sitter på livstid, det är inga småslantar direkt.

Menar väl egentligen inte att fångarna skall få vatten och bröd, även om jag har såna primitiva tankar att dom borde minsann få lida och det ordentligt, men sen tar mina tankar andra vägar då jag i morse hörde en ung kille som flytt från Syrien berätta om den fruktansvärda tiden i fängelse, där fångar hängdes och sköts och torterades dagligen, för absolut ingenting, 17 000 blev avrättade utan rättegång, kanske bara för att dom protesterat mot regimen.

Vad jag menar om man börjar behandla människor inhumant är det nog väldigt lätt att passera gränser för vad som är människovärdigt, så vi får vara tacksamma för vår rättsstat, men för tusan det finns gränser för vad den får kosta och varför ska standarden vara så hög? Omprioriteringar behövs sannerligen..

Tänker på så här efter det att Trump blivit president hur viktigt det faktiskt är att gå och rösta och att ifrågasätta och ta reda på vad dom man röstar på står för. Sen vet vi ju att vallöften inte alltid uppfylls ändå, av olika anledningar. Men att låta bli kan bli en Trump politik snabbare än vi anar, i USA var det väl bara 50% av dom röstberättigade som röstade. Konstigt egentligen att alla reagerar nu på Trums insatser, han gör ju precis det han gång på gång tjatade om i valrörelsen.

Svart eller vitt

Den tanken slog mig härom kvällen då jag tittade på den verkliga drömmen om det perfekta livet på landet! Underskön miljö på skånska landsbygden där ett par från storstan har skapat den ultimata idyllen med fjällkor som blir naturligt betäckta, förlöser kalvar och lamm, odlar alla grönsaker ekologigskt, saftar, bakar, gör kryddsalt, glass ja dom är helt självförsörjande.

Såklart köper man inte nytt utan åker till skroten och svetsar ihop sitt bord till midsommarfesten. Det är otroligt vackert men jag blir nästan lite övermätt då allt verkar vara ett liv som naturligtvis innebär otroligt mycket jobb men som framställs som en tillvaro med idel leenden och lite ” se så duktiga vi är” vad heter programmet jo ” Mandelmanns gård”.

Kontrasten blev total då programmet följdes av nyheter, skottlossning i förorten i Malmö, bostadsbrist, förtvivlan hos drabbade. Asylsökande som fått avslag och gömmer sig för myndigheter.

Maktfullkomlighet hos myndigheter som i det grövsta uynyttjar sin position och skattebetalarnas surt förvärvade slantar.

Ja nog kan man säga att i det här länet lever människor i helt olika verkligheter!

Exkluderande design..

Brukar köpa Faktum som är dom hemlösas tidning, den kostar 60 kr och hälften får försäljaren. Det finns alltid något som lite skakar om en. Det här numret berättar hur mycket svårare det blivit för hemlösa att hitta någonstans att sitta eller ligga!

Det radas upp många exempel, metallpiggar som gjutits in i cementen utanför ett hyreshus, det här var i London, men en sjuksköterska lyckades med ett upprop i sociala medier samla in 130 000 underskrifter och piggarna togs bort.

Metallstaket under en trappa till Stadsarkivet på Kungsholmen i Stockholm.I Nordstan i Göteborg finns nästan inga sittplatser kvar. Har ju läst att dom har stora problem där, gatubarn från Marocko, ja och sen hemlösa..

Upplevde själv första gången vi åkte till den nya stationen Triangeln i Malmö att bänkarna på perrongen lutade så mycket att det kändes som man gled av. massiva protester, dom rätade upp bänkarna en aning,men inte så mycket att det går att ligga på dom.

På Centralen i Stockholm byts bänkar ut till stolar och en stenmur har man kunde sitta på har fått designade stålrör.

Stora blomsterarrangemang och cykelställ ställs på strategiska platser, så ingen skall kunna sitta eller ligga på  platsen.

Måste säga att det här hade jag ingen tanke på, jo bänkarna på stationen, för dom hade jag läst i bladet om, men det väcker tankar om hur dom hemlösa har det, inte ens under en trappa är dom välkomna!

Också en artikel om Fadi Barakat som gjort allting rätt. Läst in dubbla masters i biomedicin, organisation och ledarskap. Knappt ens en intervju.Det var då han förstod- namnet var fel.Det var då han bestämde sig att slåss för sig själv och andra. En hel stad står på spel det här var ju i Malmö och som alla känner till finns det ju ett stort antal människor från alla världens hörn i den här mångkulturella staden.

Nu är han chef på ett bemanningsföretag och försöker skapa jobb för andra som är i hans sits. Han säger: ” Om vi inte löser den här situationen vi har i Malmö kommer vi att ha olagliga företag som inte bidrar och ett negativt klimat.Det gör staden oattraktiv. Vi har bomber som exploderar i hamnen där alla fina företag sitter och skottlossningar var och varannan dag. Och det är först nu när man ser att det börjar drabba alla som någonting görs.”

Ibland är det en ny erfarenhet att se sin omgivning med andra ögon…

Vårt nya fadderbarn..

Nu har sonen och jag fått det nya fadderbarnet, vilken tur att det som en första information stod att man inte skall publicera bild och namn på sociala medier. Det hade jag säkert gjort i god tro, är lite naiv i dom här sammanhangen, tror inte att någon kan uttnyttja situationen, men tyvärr finns det så många hemska typer i vår värld, så någon bild och namn blir det inte.

Det är en flicka 13 år från Dominikanska Republiken. Hon bor tillsammans med sin yngre syster i en av SOS barnabyar. Det står att hon hade lite svårt i början men har nu anpassat sig och är mycket fäst vid sin ” mamma” varje barn har en sån, som är en ställföreträdande mamma för en liten grupp barn.

Den här flickan har inte fått gå i skola innan, dom vill inte berätta exakt vad hon varit med om, bara att hon haft det mycket svårt.

Det var så klart svårt med läsning och skrivning, men hon gör framsteg och gillar matte bäst. Spelar vollyboll på fritiden och gillar reaggie.

Ungefär 10 miljoner bor i Dominikanska Republiken, alltså lika många som i Sverige, skillnaden mellan fattiga och rika är stor, var femte person har inte tillgång till rinnande vatten eller toaletter och elektricitet. Dom måste klara sig på under 2 US dollar om dan.

Det finns massor av lyxiga resorter,turismen har växt, medan var femte människa är undernärd,då är det inte så svårt att förstå att sexindustrin blomstrar, men följderna är att HIV har blivit ett stort problem, dessutom oönskade tonårsgraviditeter.

Mer än en miljon barn lever i fattigdom och 578 000 tusen under 15 år utan föräldratillsyn, 20% av dessa är helt föräldralösa.Orsaken är ofta barngraviditet, kroniska sjukdomar som HIV, mentala eller fysika problem, eller fängelsedomar. Barn som har föräldrar med HIV har det mycket svårt ekonomiskt eftersom sjukdomen gör att dom diskrimineras och stigmatiseras.Dom hamnar ofta på gatan och tvingas sluta skolan och hitta ett arbete för att överleva.15% av alla barn mellan 5-14 år är barnarbetare, kriminalitet och droger blir deras vardag.

Som om inte det här vore nog kommer många barn illegalt från Haiti där föräldrar tror att situationen kanske är bättre i Dominikanska Republiken, dom här barnen blir brutalt utnyttjade på alla sätt, sexindustrin, jordbruket, restaurangjobb, tiggeri på gatorna.

Man kan inte hjälpa alla, men som Darin säger då han besökte Manila på Filippinerna för SOS barnabyar: ” man kan hjälpa en människa och det är ganska mycket, ett helt liv”

Den här informationen kom med fadderbarnet på engelska från SOS CHILDRENS VILLAGES IN DOMINICAN REPUBLIC

Det ska bli roligt att följa henne framöver..

50 år i Sverige

I år är det 50 år sedan jag satte mina fötter på den svenska jorden, närmare bestämt den 7 november. Var 19 år och hade aldrig varit utanför Finlands gränser. Det var säkert lite pirrigt, minns bara en arg taxichaufför som körde mig från Skeppsbron till Karolinska sjukhuset, hade väl knappt åkt taxi innan, sån lyx hade jag inte råd med.

Men den där morgonen hade jag ingen som helst aning om vart jag skulle ta vägen, väl framme betalade jag det han begärde, hade nog ingen aning om att jag borde gett dricks och fick en mycket sur kommentar. Men jag hade nästan inga pengar och visste det skulle ta 3 veckor innan jag skulle få min första lön, skulle börja mitt arbete nästa dag på barnkliniken.

Ibland kan man tycka att det inte händer så mycket men på 50 år har det hänt en hel del! I morgon faktiskt förväntas Sveriges befolkning bli 10 miljoner! I Euoropa är det bara Luxenburg som haft så stor befolkningsökning. För 50 år sedan började befolkningen närma sig 8 miljoner.

Det fanns bara 13 kvinnor i Sveriges riksdag och 138 män. Den situationen har ju ändrats ganska mycket, för nåt år sen var det 152 kvinnor och 197 män i riksdagen. Men fortfarande ingen kvinnlig statsminister.

Då fick svenska kvinnor inte själva bestämma om de ville göra abort. Fri abort kom 1975.

Medellivslängden för kvinnor lite drygt 75 år. Idag är den 84.

Att det var komplicerat att skiljas minns jag inte riktigt, trots att jag skilde mig 1973. Året därpå blev det enklare då kom en ny familjelag.

Då tjänade kvinnor 30-40 % mindre än män enligt gällande avtal, i dag är gapet drygt 12%.

Då hade varannan kvinna max gymnasieutbildning.Idag har var tredje kvinna högskoleutbildning och bland de unga varannan.

 

Färre fick cancer men drygt varannan dog av sin sjukdom, nu överlever nästan två tredjedelar.

Då yrkesarbetade bara varannan kvinna, idag 8 av 10.

Minns inte heller att jag under ett par år tydligen sambeskattades med mannen och att det inte blev mycket kvar av lönen, men tack och lov blev det särbeskattning 1971.

Allt det här hade säkert inte blivit genomfört om inte kvinnor varit ute på gator och torg och krävt ” lika lön oavsett kön, rätt till fri abort, halva makten-hela lönen, ropen skalla dagis åt alla”.

Källor: SCB,Högskoleverket,Cancerfonden,jämställd nu.

 

 

Bara sport massa sport…

Tittade på ” Idrottsgalan” på SVT i går, brukar göra det, den har en blandning av underhållning, idrottsprestationer som premieras och sen behöver man inte vara rädd att någon ska göra bort sig, vilket ofta händer då årets artister får sina priser.

Elitidrottsmän är så otroligt korrekta och verkar bara njuta av tillställningen. Kan inte påstå att jag är insnöad på sport och idrott, men nog är jag full av beundran för dom här atleterna.

Tänk att vara på topp i över 40 år som Waldner, eller att som fotbollstjejerna ta ett OS silver, det är ju alla världens länder som slåss om medaljerna och Sverige är ju ett ” lilleputtland ”.

Killen från Syrien som delade ut priset till den kvinnliga cyklisten som tagit OS guld var själv idrottsman, men som många andra var han tvungen att fly från kriget. Han hade simmat i 7 timmar i strömmar och höga vågor till Samos i Grekland! Då kämpar man för livet…

Egentligen  är ju elitidrott det mest egotrippade man kan ägna sig åt, det handlar ju om den egna personen från morgon till kväll säkert nästan alla dar i veckan, äta rätt, sköta sig, träna, träna och tävla, hoppa, springa kort, springa långt,hoppa högt med eller utan hjälp, kasta saker, puckla på nån motståndare, sparka på en boll osv.

När man tänker på vad dom egentligen gör blir det rent av lite löjligt, men vi andra som inte är såna vinnarskallar behöver dom här envisa, uthålliga personerna att se upp till tydligen.

Ryttaren som fick Jerringpriset beskrev ganska fint hur det kändes inför guldloppet i OS tävlingarna, han sa något i stil med” Jag hör att det är min tur, travar in på banan, hör hästens andetag, känner hans hjärtslag genom ridstövlarna, varenda muskel är beredd och jag vet att jag måste vara totalt koncentrerad men ändå totalt avslappnad dom närmaste 90 sekunderna, jag får inte göra ett enda misstag”

Det är väl ungefär så dom alla känner antar jag. Vi andra som inte är tävlingsmänniskor får nog aldrig uppleva den känslan. Men Herregud va dom får kämpa för att nå toppen, ibland med skador och ibland med otillåtna medel som ju förstör för alla andra, då blir dom plötsligt väldigt patetiska som norskan Johaug som får finna sig i att bli parodierad för sina krokodiltårar i rutan.

Men i det stora hela är ju idrotten änå värdefull inte minst för alla unga nyanlända och Sverige är ju fantastiskt med sitt föreningsliv, så hatten av för alla där ute som arbetar och sliter på sin fritid och ger ungdomar en fin gemenskap och lär dom sunda värderingar och laganda.

Nu är vi igång

Det här året har ju tyvärr inte börjat så som vi hade önskat, redan efter några timmar var det terrorbrott, bränder och som grädde på moset en storm som orsakade en massa krångel.

Men vi har vant oss, storm nummer två har precis lagt sig och vi går ju mot ljusare tider, märker att jag tänder stearinljusen lite senare och det börjar synas små gröna skott i rabatterna, snödropparna dessa kämpar trotsar alla oväder och julrosorna trivs i det här opålitliga klimatet, tack för det!

Nyårslöften , nej och åter nej kan inte hålla dom ändå, nja kan i alla fall försöka möta mina medmänniskor med vänlighet, det är ju verkligen ingen större uppoffring!

Sonen tyckte vi skulle ha ett nytt fadderbarn igen, nu är det klart en 13 år gammal flicka från Dominikanska Republiken, skall berätta mer då jag får veta lite mer, det är genom SOS barnbyar, man ger ju ett bidrag till byn, men får följa ett barn, vilket är extra roligt.

Nu väntar jag på fler vårtecken, vet att dom kommer ett efter ett, såg i dag att magnoliornas knoppar börjat svälla, halleluja…

 

 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bloggstatistik

  • 18,971 besökare